Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Torsdag 3 december 2020

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Junior-VM 2000

Santiago, CHI 17-22 oktober



Intervju med Sanna Kallur efter VM-guldet



DAG SJU (23 OKTOBER)

Sex händelserika tävlingsdagar på Estadio Nacional i Santiago har genomförts och det är nu dag sju på plats med litet eftertankar. Att detta det 8:e JVM:et sedan 1986 i alla avseenden blev Sveriges hittills bästa har vi redan hunnit konstatera.

Nå, säger kanske någon tvivlare, det kanske främst berodde på att det var en "svag årgång" av JVM. Dvs att den för större delen av friidrottsvärlden aviga tidpunkten i slutet av oktober gjorde att många av de bästa var ur form och att den geografiska placeringen långt borta från friidrottsvärldens epicentrum hade fått många av de bästa att helt stanna hemma.

Vad gäller ett land - USA - är den beskrivningen befogad. Trots det amerikanska förbundets generalsekreterare Craig Masbacks pretentiösa uttalande före avresan - "Dessa 41 aktiva tillhör de allra bästa i sin åldersklass. De representerar vår idrotts framtid och vi är stolta över att kunna sända ett så talangfullt lag till Santiago" - var det tidernas särklassigt sämsta USA-lag i ett internationellt mästerskap.

För det första därför att man inte tycktes ha brytt sig det minsta om att ens ha deltagare (på flickornas 400m var 7 av de 10 främsta på årsbästa amerikanskor - ändå saknade man nu helt deltagare i grenen i Santiago), för det andra genom att de som trots allt var på plats i de flesta fall tydligen inte tränat sedan i våras. Exempelvis joggade 47-sekunderskillen Elton Spain sitt 400m-försök i overallsbyxor på 50.03!?!? Och korthäcktjejerna var ca sekunden från sina årsbästa, osv.

Att dessa illa förberedda aktiva sedan ägnade sin kraft främst åt att klaga på den undermåliga förläggningen (som man delade med bl a Sverige ....), maten (för långt till närmaste hamburgerställe?) och allting annat understryk ytterligare den totala avsaknaden av seriositet i inställningen till uppgiften. För USA:s skull får man därför verkligen hoppas att detta lag inte alls var deras friidrotts framtid.

Men nog har USA-friidrotten ändå anledning att vara djupt bekymrad inför framtiden efter ett JVM där de egna aktiva var rena statister samtidigt som det fullständigt kryllade av universitetscoacher intensivt upptagna med att försöka värva utländska aktiva till sina skolor. Amerikanska tränare är uppenbart allt mer inriktade på att köpa in färdiga produkter från utlandet i stället för att satsa på att utveckla alla sina egna talanger.

Att ursäkta det usla USA-utfallet i Santiago med att deras säsong tog slut i våras håller inte. Ett bra motexempel är Niklas Arrhenius som också hade sin egentliga säsong i mars-maj men som nu ändå prickade in en silvergivande formtopp i slutet på oktober. Faktum är att USA:s aktiva snarare hade en fördel jämfört med européerna genom att man fick ett naturligt tävlingsuppehåll i juni-augusti som man kunde använda för träning, medan européerna fick försöka tänja ut en säsong som började i slutet på maj och pågick en bit in i september.

Ett lysande exempel på vad som gick att göra för en "vårsäsongsnation" om man bara ville och var seriös tillhandahölls av Jamaica. Deras ordinarie (som i USA skolårsstyrda) säsong sammanfaller med den amerikanska, dvs från mars till tidigt juni. Denna 3-miljonersnation (som f ö står som värd för JVM 2002!) tog nu i oktober tre guld, fyra silver och ett brons plus ytterligare tio poängplatser medan nästan hundra gånger större USA samlade på sig ett brons plus fem poängplatser.

Ett annat land som verkligen utmärkte sig trots verklig off-season för deras vidkommande var Sydafrika, som ju har sin ordinarie friidrottssäsong december-mars. Nu tog man ändå fyra guld (bara Kenya erövrade fler), ett silver, två brons plus sex poängplatser genom att vara just precis seriösa i sin inställning till tävlingen.

Nej, bortsett från USA - och bortsett från sprintstormakten Nigeria som aldrig kom fram med sina i och för sig bara fem aktiva p g a visumkrångel som gjorde att de fastnade vid en mellanlandning i Europa - var det sannerligen inget avslaget med detta JVM. Snarare det motsatta! Ty trots tidpunkten och platsen var standarden i mängder av grenar inte lägre än på tidigare JVM utan tvärtom på en rekordhög nivå!

Vi har ju tidigare berört häckloppen där våra nu 5:e- resp 6:e-placerade Philip Nossmy och Jenny Kallur - dessutom i motvind - gjorde tider som (nästan) alltid varit solklart medaljmässiga. Andra slående illustrationer av aldrig tidigare skådad toppbredd tillhandahöll exempelvis pojkarnas 400m (åtta under 46.40), tresteg (nio över 16), kula (tio över 18) och diskus (sju över 56).

Skärskådar vi just de svenska poängplaceringarna extra noga finns det sannerligen heller ingen anledning att "be om ursäkt":
Susanna Kallur satte världsårsbästa två gånger och noterade - trots brutal motvind - den bästa vinnartiden i JVM-historien! Sanna är f ö nu nr 8 genom tiderna i världen före bl a Gail Devers (13.16) ...
Carolina Klüft satte världsårsbästa och noterade den högsta segerpoängen på ett JVM sedan "muren föll"!
Niklas Arrhenius' 59.19 hade på sju tidigare JVM bara överträffats av två man, vinnarna 1986 och 1998. Endast en junior i världen hade kastat längre före JVM och han blev femma nu i finalen!
Stafettjejernas 44.78 var ungefär i nivå med vad som i allmänhet har krävts för medalj på 4x100m!
Philip Nossmy och Jenny Kallur tog som sagt sina placeringar på normalt medaljmässiga tider!
Johan Engberg tog sig till 200m-final efter 20.87 i semin. På tidigare JVM har det aldrig krävts bättre än 21.08 för att gå vidare, den här gången räckte inte 20.95.
* De 51.13 Mikael Jakobsson gjorde i semin på 400m häck, hade "lugnt" räckt till final på alla tidigare JVM utom det första (då det krävdes 51.12 ...).
* Nu var Alhaji Jeng åtta i stav på 5.00. På tidigare JVM har poängplats gått på just 5.00 (fyra gånger) eller på 5.10 (tre gånger). Den här gången höjde man (sanslöst!) direkt från 5.00 till 5.20 så det gick helt enkelt inte att göra 5.10!

"Tidernas svenska JVM" är alltså något som sannerligen INTE kan viftas bort med "klen konkurrens". Snarare togs alltså de rekordmånga medaljerna och poängplatserna i en konkurrens som var tuffare än vid tidigare junior-VM! Det var verkligen de svenska deltagarna som var bättre än i Athen 1986, Sudbury 1988, Plovdiv 1990, Seoul 1992, Lissabon 1994, Sydney 1996 och Annecy 1998.

 



DAG SEX (22 OKTOBER)

BRONS FÖR STAFETTJEJERNA - 44.78!

F 4x100m final

Det blir bana 8 i finalen för det svenska laget. Att döma av försöken står guldstriden mellan Jamaica (44.26 i försöken) och Tyskland (44.28) med Frankrike (44.55) som klar trea. Övriga fem lag hade försökstider samlade inom tjugofem hundradelar i intervallet 45.06-45.31. Så visst finns chansen för svenskorna att hävda sig väl med ett lyckat lopp.

Så skrev vi strax före start och visst hävdade sig svenskorna. Emma Rienas gjorde en ny säker startstträcka och framförallt satt växlingen till Jenny Kallur perfekt så att det blev full fart ut på rakan. Jennys bortre lång blev sedan också oerhört stark och när hon var på väg in till andra växlingen fanns det medaljvittring. Men då höll allt på att spricka. Sanna Kallur startade aningen tidigt och var på väg att springa ifrån Jenny.

Sanna hann bromsa och få tag i pinnen precis innan zonen tog slut, men fart hade förstås gått förlorad. Fast det märktes inte på hur Sanna gick i förhållande till konkurrenterna. Så Linda kunde plocka åt sig pinnen som fyra strax före Italien. Och det släppte hon inte. Snarare att avståndet framåt tycktes minska än att avståndet bakåt gjorde det.

Linda skar mållinjen som fyra efter tiden 44.78, dvs en sänkning med tre tiondelar av svenska rekordet från försöken och därmed hade alltså nästan en halvsekund kapats bort på den rekordtid (45.27) gällt sedan tidigare i somras.

Men inte nog med det. Det franska laget som kom i mål ett par meter före diskades för överväxling.

Läs mer om gårdagens silver-Nick - dvs Niklas Arrhenius - nedan!

P Stav final

Alhaji Jeng gick in på 5.00 och flög högt, högt över. Det var faktiskt bara fyra hoppare ytterligare som tog i första. Fyra följde efter i andra, däribland Pawel Szczyrba, och två i tredje medan två rev ut sig. Eftersom man nu höjer hela 20 cm ytterligare kan det alltså bli en ganska brutal rensning i fältet redan på andra höjden.

Ttre man tog 5.20 i första, amerikanen Rocky Danners, ryske favoriten Aleksej Chanafin och australiensaren Steven Hooker. Tyvärr däremot inte Alhaji. Försöket var bra, men en liten touch med bröstet fick ribban att falla.

I andra har japanen Toshio Imura och ukrainaren Oleksandr Kortjmyd klarat. Däremot inte Alhaji heller den här gången. Försöket var något sämre än det första, Alhaji drog bort ribban med lårframsidan på uppväg. Också Pawel har rivit två gånger.

Alhajis tredje försök var likvärdigt med det andra. Inte heller Pawel var direkt nära. Till slut var det sju man som klarade 5.20, så Alhaji blev 8:a och Pawel 10:a i protokollet.

De våldsamma höjningarna i kombination med de knepiga vindarna skapade en tävling där det räckte med att vara felfri t o m 5.30 för guld, med 5.30 med tre kryss på vägen för silver och med 5.20 utan missar för ett ensam silver. Chanafin vann, Kortjmyd blev tvåa och Danners trea. Det bronset blev den ENDA medaljen för USA i detta JVM.

F 4x100m försök

Tre bästa i varje heat plust två tider.

Jamaica var suveräna i första heatet med sina 44.26, inget annat lag under 45. USA hade stora problem i första växeln (var den verkligen OK?) men kom genom en stark sistasträcka ändå i mål som trea.

Fem lag i svenska heatet, så det gällde att hålla minst två bakom så är saken klar. Säker startsträcka av Emma Rienas, stark bortre lång av Jenny Kallur och nu är det redan en klar tredjeplats bakom Tyskland och Frankrike. Blixtrande kurva av Susanna Kallur och Linda Fernström behöver inte känna alltför stark stress.

Men det hindrade inte att tiden noterades till 45.08 - dvs nytt svenskt juniorrekord. En förbättring med 19 hundradelar. Och det finns en chans att förbättra tiden ytterligare i finalen.

Förhandsbetraktelse

Gårdagen med ett guld, ett silver, en 6:e och en 8:e plats var tidernas svenska JVM-dag på tidernas svenska JVM! Det senare omdömet - alltså avgivet när fortfarande en tävlingsdag återstår - går lätt att verifiera genom att titta på vår just uppdaterade JVM-historik. Både medaljmässigt och poängplatsmässigt slår Santiago som synes för svenskt vidkommande redan ut alla de tidigare sju upplagorna.

Och det kan alltså bli ännu bättre ändå eftersom vi nu finaldagen i aktion kommer att ha två mycket gångbara "objekt" i form av Alhaji Jeng och tjejernas 4x100m-lag. Båda finns med direkt när det sista tävlingspasset drar igång vid halvåttatiden enligt svensk tideräkning.

Ett tävlingspass till vilket solen kommit tillbaka till Estadio Nacional efter den vädermässigt gråa men idrottsligt så strålande gårdagen!

MÖT NIKLAS ARRHENIUS!

Att Susanna Kallur och Carolina Klüft var starka guldkandidater häi i Santiago var sedan länge uppenbart för de flesta inom svensk friidrott. Däremot kom nog Niklas Arrhenius silver i diskus ganska oväntat. Inte minst därför att Niklas ju är bosatt i USA och därför inte synts på så många tävlingar i Sverige. Fast i somras var han med på bl a lag-SM och Stora SM och kastade bra - om än inte så oerhört bra som här i Santiago.

Namnet Arrhenius är dock inte direkt obekant i svensk friidrott sedan tidigare. Pappa Anders var ju en våra ledande kulstötare under 70-talet och fyra år äldre brodern Daniel var med på JEM för tre år sedan.

Det här året har Niklas varit den stora dominanten på high schoolnivå i USA (= Pojkar 18) med strömkastning på 60-65 meter med deras 1.6 kg diskus. Efter den vårsäsongen började "Nick" på allvar känna på seniorredskapet och i början på juli slog han till med 58.58, ett resultat som rent nominellt höll JVM-medaljklass. Så visst fanns chansen ....

- Mitt mål var att ta medalj. Efter fjärde kastet låg jag sexa på 56 meter och jag hade inte varit missnöjd med det. Men i femte kastet satsade jag allt och det fungerade. Jag kände direkt att det var ett bra kast, 57 kanske 58 meter, men inte trodde jag att det skulle vara 59. Så jag blev ganska chockad när det kom upp 59.19 på tavlan och att jag tagit ledningen.

- Det var starkt av sydafrikanen att kunna svara. Också han satte ju personligt rekord.

- För tre veckor sedan skadade jag knät (översträckning) när jag spelade i skolans amerikanska fotbollslag. Jag blev tacklad från sidan och när jag satte ut foten för att hålla emot gav knät efter. I början var det riktigt dåligt, men på sista träningen hemma kändes det så pass bra att jag bestämde mig för att åka hit.

- I kvalet tog jag det medvetet lugnt, inte minst för att inte fresta på knät, och kastade bara så pass att jag säkert gick vidare. När jag vaknade i morse kändes allting bra. Tröttheten i benen jag kände i kvalet efter resan var borta och knät besvärade inte heller.

- Ja, jag kommer aldrig mera att spela amerikansk fotboll - i fortsättningen är det bara friidrott som gäller.

- Jag har just börjat sista året på high school. Till sommaren räknar jag med att komma till Sverige för en längre period. Det stora tävlingsmålet då är förstås junior-EM.

- Efter nästa sommar skall jag sedan åka på mormonmission i två år. Jag hoppas att som storebror Daniel få möjlighet att göra den i Sverige för att blir mer bekant med Sverige och för att bli bättre på att själv prata svenska. Jag förstår ganska bra när att andra pratar men det är litet svårare att själv formulera sig.

- Jag ser det inte som något problem att jag genom missionerandet kommer att vara borta från friidrotten under ett par år. Jag kommer ändå att vara bara 21 år när jag kommer tillbaka 2003.

- Att det blev diskus för mig som specialitet och inte kula som pappa beror på att jag redan från början hade lätt för diskus. Jag kände direkt att det var min gren. Fast jag kör ju förstås en del kula också.

- Jag har Jay Silvester (anm: tidigare världsrekordkastaren) som min tekniktränare i diskus.

 

DAG FEM (21 OKTOBER)

Vilken dag - både ett guld och ett silver och många andra intryck och kommentarer att sortera.

K Sjukamp 800m

I täten fanns två tydliga kamper i kampen. Dels den om de två topplaceringarna mellan Carolina Klüft och Lidija Basjlykova, dels den om bronset mellan Barbora Spotakova, Sanna Saarman och Jessica Zelinka.

De tre sistnämnda hade ingen reell chans att nå de två bästa, det handlade exempelvis om över 20 sekunder upp till Carolina. Grundtipset var att löpstarka Zelinka skulle bli trea, men finska Sanna gjorde en kämpainsats på 800m och såg till att det därmed blev tredje JVM-et i rad med finsk medalj i flickornas sjukamp.

Carolinas utgångstaktik på 800m var uppenbart att avvakta och se vad övriga och i synnerhet Basjlykova tänkte hitta på. Canadas Jessica Zelinka tog som väntat (hon hade ju möjligheten att springa till sig bronset med ett bra lopp) täten men farten blev inte alls märkvärdig (32.9) och sjönk t o m (68.9).

Så vid klockan tyckte tydligen Carro att det fick räcka med feglöpandet och stack ifrån. Så fick denna sjukamp en värdig - men ganska ovanlig - slutpunkt: Totalvinnaren gick i mål som klar segrare i den avslutande löpgrenen. Carros tvåhundringar: 33.4 - 35.9 - 34.4 - 35.1. Loppet vann hon med över 2.5 sekund på 2:18.77 och Basjlykova var dryga tre sekunder bakom.

Så själva sjukampen tog Carro hem i suverän stil: 6.056 mot ryskans 5.898. Segerpoängen var den bästa på ett JVM sedan 1990. Det nordiska juniorrekordet utplånades (+ 242 poäng) och Monica Westéns svenska seniorrekord klarade sig med 29 p marginal. Så såg vägen till VM-guldet ut!

Mellansnack

Samtidigt som Estadio Nacional just upplevt en bländande uppvisning av tidernas kenyanska hindertalang (vilket inte säger litet ....) Raymond Yator laddar vi som svenskar inför dels prisutdelning i diskus med Niklas Arrhenius, dels inför sjukampens avslutande 800m med Carolina Klüft i klar sammanlagd ledning. Carro kommer att springa strax efter midnatt svensk tid. Vi får alltså anledning att återkomma ....

Yator tog ledningen efter 1200m, klippte alla resterande vattengravar och vann med enorma 15 sekunder före landsmannen David Chemweno på 8:16.35. Kilometertiderna är uppseendeväckande 2:48.7 - 2:45.6 - 2:42.1.

P 5000m final

Gustav Svedbrant hängde bra med en dryg kilometer men sedan började kenyanen Gordon Mugi en långsiktig grillning av alla konkurrenter, i synnerhet "arvfienderna" från Etiopien, som Gustav inte var mäktig att "överleva".

Gustavs kilometertider illustrerar väl hans lopp:
2:50.5 - 2:50.2 - 2:57.0 - 3:06.7 - 3:07.4. Sluttid 14:53.79 och en 15:e plats.

Där framme var avslutningen rent brutal med Mugi som anförare hela vägen: 2:34.5 - 55.4 - 26.2 !!

F Sjukamp spjut

Ryska huvudkonkurrenten Lidija Basjlykova öppnar med 38.90, Carolina Klüft svarar direkt med 42.00!! Det leder hon grenen på så här långt. Om 42.00 står sig för Carolina har hon 5.216 inför 800m. Det innebär att det behövs 2:37 för nordiskt juniorrekord, 2:23 för 6.000 p och 2:16 för nytt svenskt SENIORrekord!

Basjlykova ökade i andra till 40.64, Carro nådde 40.31. Står sig 42.00/40.64 leder Carro med 114 p inför 800m vilket motsvarar nästan 8 sekunder i löptid. Minns också att Carro vann Skol-SM på 800m före alla specialisterna ...

Tjeckiskan Barbora Spotakova fick en klockren träff och bra vindhjälp i tredje och landade spjutet på sensationella 54.15 (hade varit mycket gångbart bland specialisterna) men hon har ändå inget med den sammanlagda toppstriden att göra.

Carro avslutar med ett riktigt kraftkast anlagt för stora längder, men ställer ut spjutet för brant så det vänder och dyker ned på 40.06. Basjlykova har just innan ökat några centimeter till 40.71. Det blir 25 pluspoäng för Carro i spjut och totalt 113 p, dvs ca 8 sekunder.

P 400m häck final

Mikael Jakobsson hade fått ytterbanan men brukar vara bra på att springa sitt eget lopp så det kanske t o m var en fördel. Micke startade hur som helst klart tuffare än i försöken och parkerade sig runt fjärde plats med bara suveräne Marek Plawgo utom räckhåll. Andra kurvan blir inte helt rytmiskt och Micke är 6:a på 8:e häcken i början av upploppet.

Det fanns en liten möjlighet att plocka placeringar men häckarna "stod inte riktigt rätt" och ett rejält nedtramp av tian (se bildsidan!) gjorde att det blev sjätteplats också i mål. Plawgo oerhört imponerande med 49.23.

Mickes häckpassager (att jämföras med motsvarande i försök/semi, se arkivet!): 6.0 - 9.8 - 13.6 - 17.6 - 21.8 - 26.8 - 30.7 - 35.4 - 40.0 - 45.4. Sluttiden blev 51.48. För medalj hade krävts 50.58, dvs pers med ett par-tre tiondelar

P 200m final

Johan Engberg på bana 2 jobbade hårt genom kurvan men kom nog ändå ut som åtta på rakan. Kraften att jobba sig längre fram fanns sedan inte. Dock var det bara en hårsmån som skiljde honom från sjundeplatsen. Tiden ganska måttliga 21.38 skall ses i ljuset av bana 2 och av att Santiago-vädret i dag inte är speciellt sprintvänligt (det visar även övriga tider som i stort sett genomgående var sämre än i semi).

P Diskus final

Qatars 62m-man Rashid Al-Dosari öppnar med 56.28, men passeras nästan direkt av kulvinnaren Rutger Smiths 56.39. Niklas Arrhenius första kast flyger 53.48 vilket mycket väl kan räcka för att säkra en topp-8-plats. Efter en omgång ligger han i alla fall sjua och de sex före är alla de väntade långkastarna. Leder gör Sydafrikas Hannes Hopley på pers-snuddande (fattades 4 cm) 58.01.

Niklas ökar i andra till 53.63 men ligger kvar som sjua. Ledningen övertogs först av Al-Dosari (58.29) och sedan av Smith (58.70). Niklas tredje kast blir alldeles för högt och dimper ned brant på 51.57. Men poängplatsen är ändå redan säkrad. Men det krävs över 56 för att kunna slå sig in bland de 6 främsta i denna högklassiga tävling (som i kula är standarden klart högre än brukligt på närmast föregående JVM).

I fjärde kastet får Niklas riktigt bra flyt i diskusen och den seglar över 56! Det blir 56.32 vilket innebär att han går upp som sexa med närkontakt upp till aktuella fyran 56.94.

VILKEN SENSATION: I FEMTE KASTET TAR NIKLAS LEDNINGEN MED NYA PERSET 59.19!

Sydafrikanen Hopley svarar med 59.51 - vilken diskustävling. Holländaren Smith kastar också över 59 men trampar! En rafflande omgång kvar! Niklas sista går i burgaveln. Nu gäller det att vänta in sex ytterligare kast för att se om silverplatsen håller! Den håller! DET BLIR ALLTSÅ SILVER FÖR NIKLAS ARRHENIUS!!!!

F Sjukamp längd

Det var fortsatt mulet och ganska svalt när längden drar igång. Perfekt start för Carolina Klüft - ett "säkerhetshopp" på 6.02 (vind +0.4). Alltså ännu en plusgren jämfört med hennes personliga rekordserie - och det finns ju dessutom två chanser att öka. Och hon ligger tvåa i grenen bakom ryska Lydia Basjlykovas 6.18.

Carros andra hopp var sisådär, 5.85. Den chansen sista tar hon genom att i nästan vindstilla (-0.2) öka till 6.08. Hon kommer troligen att bli trea i grenen och tappa något på sin sammanlagda ledning (preliminärt till plus 88) över tvåan Basjlykova.

P Stav kval

För Fredrik Skoglund var stavkvalet över ganska snabbt. Fredrik gick in på 4.80 och var aldrig nära i något av sina tre försök.

Alhaji Jeng i den andra gruppen stod över 4.60 och 4.80 och gick in på 5.00. Där blev det ett första försök som bäst kan beskrivas som "säkert": Inga tveksamheter och en lagom trygg marginal i ribbpassagen.

MAI:s Pawel Szczyrba som här på JVM tävlar för Polen tog också 5.00 i första, vilket faktiskt kanske skulle kunna räcka till final den här dagen. Det var förutom Alhaji och Pawel ju bara FYRA man som var felfria t o m 5.00!

Det är rejält kyligt (i bästa fall 10 grader är nog en bättre uppskattning) och blåsigt, så många hoppar i långa tajts.

Pawel tog 5.10 i andra och med allra största säkerhet var hans finalplats därmed helt gjuten. Tyvärr missade Alhaji sitt första hopp, höjden var nog tillräcklig men han kom i otakt med ribban. Men andra var oklanderligt och Alhaji blev därmed nr 12 över 5.10.

Nu blev det till slut 13 som tog och då bröt man tävlingen och tog med alla. Alltså även den hoppare - japanen Toshio Imura - som efter två rivningar på både 5.00 och 5.10 låg på en ensam trettonde plats, dvs enligt reglerna UTANFÖR finalfältet. Han hade alltså behövt ta 5.20 för att slå sig in bland topp-12, övriga kunde ha avstått eftersom placeringen före var en delad 11:e.

P Längd kval

Ansatsen stämde inte alls i första försöket för Anton Andersson och det blev en genomspringning. Men det där många som har problem och efter en omgång (33 hoppare) i kvalet toppar man på 7.52 och det är bara en handfull ytterligare över 7.40.

Antons andra försök blev också en genomspringning, men här var problemet inte att ansatsen inte stämde utan att Anton fick synbar känning av den lårskada som varit ett orosmoment de senaste dagarna. Han skakade på huvudet när han halvhaltade tillbaka till överdragskläderna.

Frågan är om han ens kommer att kunna försöka hoppa i den tredje och sista omgången. Nej, Anton avstår.

Bara en man kom över 7.65 och finalstrecket drogs vid 7.46. En längd som inte skulle ha varit något problem för en kurant Anton.

Morgonbetraktelse

Som varje morgon låg dimmolnen som ett lock över Santiago i gryningen, men till skillnad från de tidigare dagarna lyckades inte solen lösa upp locket och det är påtagligt kyligt (10-12 grader som högst) för stav- och längdhopparna som just smyger igång sina kvaltävlingar. Men efter den svenska sommaren 2000 bör vädret inte vara något att oroas över för Alhaji Jeng och Fredrik Skoglund i stav eller för Anton Andersson i längd.

I stav är det formella kravet 5.30, men det lär nog i praktiken kunna räcka med betydligt mindre. Man avser att höja 4.60, 4.80, 5.00, 5.10, 5.20 och 5.30. Skall man tro att de tolv finalisterna är utsorterade redan efter 5.10 och att 5.00 i första kan vara det som verkligen kommer att krävas?

I längdhoppet har man sagt 7.65 för automatisk final. Verklighetens streck kan man - med tanke på den kyliga morgontimman - gissa kommer att dras runt 7.45.

 

DAG FYRA (20 OKTOBER)

Mera Sanna och ännu mera Sanna!

Vill ni förresten se hur världens bästa häckjunior tog sig ut på prispallen så rekommenderar vi GULDBILDEN!
Nu går det också att läsa mer om vad Sanna tyckte och tänkte före, under och efter guldloppet på "I huvudet på en VM-etta"! Och på IAAF:s JVM-sida uppmärksammas världens bästa häckjunior i artikeln "Susanna's best race"!

Carro kommenterar första dagens grenar

Häck: - Jag var litet skraj med tanke på vad som hände på NM i Norge och tog det litet försiktigt. Ändå blev det min näst bästa tid någonsin!
Höjd: - Jag fick känning av min knäskada och det gjorde att jag sprang ojämnt i ansatsen.
Kula: - Jag fick på hela sk-n!
200m: - Inte riktigt nöjd med loppet även om jag vann grenen. Men det viktiga var att leda sammanlagt efter första dagen.

Inte bara Sverige ....

Även om ögonen mest varit inriktade på det svenska - och det har alltså funnits mycket bra sådant - har det funnits en hel del annat som har varit värt att notera. En allmän iakttagelse är att anmärkningsvärt många grenar har hållit rekordhög klass, något man knappast väntat med tanke på den aviga tidpunkten och med tanke på att USA:s representation varit t o m ännu uslare än man kunnat förmoda i förväg.

Sådana toppgrenar har varit exempelvis pojkarnas kula (det som nu gav 8:e plats hade gett medalj varje gång tidigare) liksom båda korta häckfinalerna. Nu blev det alltså en sjätteplats för Jenny Kallur på 13.30 i kraftig motvind. Vid de tidigare sju upplagorna av JVM hade 13.30 gett brons, silver, guld, silver, silver, silver, guld!!!

För övrigt kan det vara värt att verkligen understryka att Sannas 13.03 hade varit en vinnartid ALLA tidigare JVM! Så man kan lugnt säga att hon inte bara var årets juniorvärldsmästarinna utan faktiskt alla tiders juniorvärldsmästarinna.

Individuellt har man i dag imponerats mycket av cubanske 110m häck-suveränen Yuniel Hernandez på 110m häck som kanske redan nästa år kan vara en VM-finalist för seniorer. Fast fredagens absoluta höjdare var Saudiarabiens Hamdan Al-Bishi på 400m.

Al-Bishi hade sett vass ut redan i de första omgångarna i Sydney men sedan fått en liten "svacka" i semin och därför missat finalen. Det hade grämt honom och det kan förstå när man nu såg en revanschsugen Al-Bishi rusa varvet i Santiago på enorma 44.66. Han vann med över sekunden och tiden gör honom till tvåa genom tiderna för juniorer bakom OS-ettan 1988 Steve Lewis.

Fast man bör samtidigt undvika att göra en direkt tidsjämförelse med finalen i kyliga och blåsiga Sydney. Här var betingelserna tydligen perfekta för 400m-finalisterna eftersom alla de sju främsta persade! Typiskt är att 47.10 i semin gav final medan 46.37 nu var liktydigt med en sistaplats!

P 110m häck final

Cubanen Yuniel Hernandez motsvarade alla förväntningar hans tidigare lopp väckt och vann lika överlägset som Sanna i flickornas lopp i går, dvs med ett par meter. Och han gjorde det på nya juniorvärldsårsbästat 13.60 (dvs 0.03 under Philip Nossmys notering från Finnkampen).

Philip fick inget perfekt lopp. Han kom iväg bra på skottet men drog i första häcken ganska kraftigt. Sedan började han en upphämtning som tycktes vara på väg mot prispallen, men kraftiga islag på fyran och femman bromsade honom igen. Men Philip gav inte upp utan började en ny upphämtning. Tyvärr kom dock mållinjen litet för tidigt för att han skulle hinna ända fram.

Philip gick alltså snabbast av alla näst cubanen men fick till slut nöja sig med femteplatsen, retfulla 12 hundradelar från silvret och ännu retfullare 8 från bronset. Sluttiden skrevs i den mycket lätta motvinden (-0.1) till 13.92.

K Sjukamp 200m

Carolina Klüft sprang i det tredje och sista heatet på bana 8. Inför 200m hade hon tack vare superstöten i kula byggt upp en ledning på inte mindre än 111 poäng. De två inledande heaten vanns på 25.01 resp 24.73.

Och Carro tog sin andra grenseger för dagen genom att envist hålla ryska sammanlagda tvåan Lidija Basjlykova bakom sig hela vägen in. I lätt motvind (-0.6 på rakan, men frågan är om det inte var mer i kurvan) stannar klockan på 24.61 och den sammanlagda ledningen byggs alltså på med ytterligare ett antal poäng.

Nu blir det faktiskt så mycket som ca 22 timmars vila eftersom den fjärde grenen längdhopp inte som brukligt har lagts in på förmiddagspasset utan i stället utgör upptakt på eftermiddagsavdelningen. Efter en dag i solgasset på Estadio Nacional är den möjligheten till extra lång vila säkert uppskattad av Carro och hennes kolleger.

K 100m häck prisutdelning

Så har kl 21.25 svensk tid (16.25 lokal tid i Santiago) den svenska nationalsången spelats för andra gången på ett JVM i arenafriidrott. Förra gången var 1992 med Erica Johansson som föremål för hyllningen. Just nu känns det (se sjukamp nedan) dessutom som vi behöver vänta mycket mindre än åtta år på nästa "Du gamla du fria"!

M 200m semi

Visst blev det final för Johan Engberg. Kvartsfinalloppet i går eliminerade ju tydligen alla osäkerhetskänslor och efter en som vanligt vass kurva ute på yttern kom han in på rakan bland de fyra främsta och hann precis som i förra omgången med att kolla in läget på slutet. Och precis som igår tog han en placering precis på slutet och blev trea på 20.87 (vind +1.2).

Nu är det bara att hoppas på tur i banlottningen inför finalen så att han slipper bana 1-2. Medalj kanske inte är så troligt ändå, men han kan finnas med i högsta grad om placeringarna just därbakom

K Sjukamp kula

Direkt i första stöten kom Carolina Klüfts första personliga rekord här i Santiago: 12.27! Därmed var den andra och sista litet "osäkra" grenen avklarad på bästa möjliga sätt. Med tanke på Carolinas stabilitet i övriga grenar börjar gulddoften tillta. Hon är ju med en "normal" fortsättning på god väg mot sin första 6.000-poängare och den kapaciteten har ingen av de övriga tidigare demonstrerat!

Fast fortsättningen kanske inte blir "normal". Ty redan fortsättningen på kultävlingen blev närmast ofattbar. I tredje stöten får Carro en klockren träff och kulan landar på 13.27. Det bara några minuter gamla perset förbättrat med ytterligare en hel meter. En hel meter .....

Man förstår att hon bara studsade upp och ned i ringen ett antal gånger. Men hon hade samtidigt nerverna under sådan kontroll att hon såg till att gå ur ringen på rätt sätt innan glädjedansen fortsatte utan hämningar!

K Sjukamp höjd

Carolina Klüft gick in på 1.68 och flög över. På 1.71 darrade ribban sedan hon touchat den på nedväg. Första på 1.74 en totalmiss, andra en totalträff som gav decimeterluft. 1.77 lätt i första. 1.80 började med en vadrivning, fortsatte med en sittmuskelrivning och avslutades med ett hopp lika bra som andra på 1.74. På 1.83 var hon kanske litet överladdad och träffade aldrig riktig rätt med hoppkraften.

Men 1.80 räckte ändå för att vinna grenen och för att överta ledningen totalt med 1.968 poäng efter två grenar. Det ger 51 poäng tillgodo på tvåan Jessica Zelinka från Canada. Häckvinnaren Sanna Saarman ligger nu trea inför kulan som startar kl 20.40 i kväll.

M Diskus kval grupp 1 och 2

Staffan Jönsson var svensk representant i den första gruppen i en kvaltävling där 55 meter är den formella kvalgränsen och där det lär krävas kanske 51-52 meter för att avancera. En längd som Staffan dock inte lyckades komma i närheten av. 45.51 och 43.25 i två godkända plus ett ogiltigt som höll ungefär samma kastlängd.

Niklas Arrhenius i grupp 2 öppnade med ett tramp på ca 51 meter, fortsatte med 51.61 i andra och det hade räckt för final (strekcet drogs vid 50.84) men "för säkerhets skull" drog han iväg 54.38 i sista vilket var det femte längsta i hela kvaltävlingen båda grupperna sammanräknade. Bäst var sydfrikanen Hannes Hopley på 57.12 följd av kulsegraren Rutger Smith på 56.14, Qatars Rashid Al-Dosari 54.84 och Cubas Loy Martinez 54.40.

Så att döma av kvalet är Niklas en faktor att räkna med i medaljresonemanget i finalen. Enda orosmomentet är litet skadekänningar i ena benet.

K Tresteg kval

För Anna Wiberger är uppgiften att prestera upp mot 13.00 för att ha en chans att nå finalen. Första hoppet blev tyvärr tramp och även så det andra. Hopplängden var nog i sig tillräcklig för att så långt vara med i resonemanget om en topp-12 placering totalt i kvalet.

F Sjukamp 100m häck

En ny tävlingsdag har grytt fast självklart lever känslan från Sanna Kallurs guldlopp i går kvar. Inte minst därför att dagen tävlingsmässigt också öppnade med 100m häck, fast nu för sjukamperskorna. Det innebar att ännu ett starkt svenskt medaljhhopp trädde i aktion: Carolina Klüft.

Med tanke på att Carolina föll i häckloppet var öppningsgrenen faktiskt ett litet orosmoment på förhand. Men i verkligheten var det inga som helst problem. Carro gjorde ett rakt igenom säkert lopp, möjligen att det fanns en anings antydan till obalans i landning efter sista häcken. Men 13.92 innebar hennes klart bästa sjukampsupptakt bara 0.04 från det individuella perset.

Det lade henne också direkt på andraplatsen i sammandraget efter finska häckspecialisten Sanna Saarman som vann grenen på 13.79. Ingen annan av de totalt 21 deltagarna kom under 14. Nu väntar om en liten stund gren nummer två, Carolinas personliga specialitet (bl a vunnit European Youth Olympics i fjol) höjdhopp.

DAG TRE (19 OKTOBER)

F 100m häck final

Att Susanna Kallur är en duktig häcklöperska har vi vetat länge, det var faktiskt inte alls långt borta med ett sensationellt JVM-guld redan för den 17-åriga debutanten för två år sedan i Annecy. Fast skillnaden mellan då och nu var att Sanna då sprang utan några egentliga förväntningar eller krav på sig. Bara att det blev final var ett stort glädjeämne. Samma kan sägas om inomhus-EM för seniorer i vintras.

Den här gången var det helt annorlunda. Ända sedan säsongsupptakten i Söderhamn med det första nordiska juniorrekordet har Sanna legat i topp i världsjuniorstatistiken nästan oavbrutet. Hon kom till Santiago som statistiketta på 13.07. Väl här fortsatta hon att bygga under favoritrollen genom att vara snabbast i försöken (13.13) och sedan klart snabbast (över två tiondelar) i semin med nya rekordet/världsårsbästat 13.03.

Så till dagens final gick Sanna in väl medveten om att hon att hon av alla - inte bara svenskarna - sågs som klar favorit till guldet. Men det var uppenbarligen inte en roll som tyngde utan tvärtom inspirerade. Ty det lopp hon bjöd på i finalen var det klart bästa hittills i karriären. Direkt på skottet var loppet hennes och även om några hade en viss kontakt halvvägs så var de helt maktlösa på sluthäckarna när det växte fram en 2-meterslucka bakåt till närmaste förföljaren Fanny Gerance som dessutom hade hela klungan nästan jämsides.

Sanna gav helt enkelt- genom att inte för ett ögonblick släppa av på koncentrationen - ingen av konkurrenterna minsta chans att störa eller hota. "Perfekt" är kanske ett väl starkt ord, men "helt oklanderligt" täcker Sannas framfart. Ingen antydan till rytmstörning i en gren där man ju annars ofta upplever en hel del trassligheter.

Enda "felet" med loppet var en faktor som Sanna var helt utan möjlighet att påverka, nämligen vinden. Det registrerades nämligen en motvind på nästan två meter per sekund (-1.7) när tjejerna sprang och att det stal 100-delar. Hur många kan vi aldrig veta, men att det blivit under dröm-13 i vindstilla står utom diskussion. I ett lika bra lopp i PLUS 1.7 m/s kanske t o m junioreuroparekorddet (Jelana Ovtjarova 12.88) och juniorvärldsrekordet (Aliuska Lopez 12.84) varit hotade.

Men oerhört mycket viktigare än sådana spekulationer om möjliga tider är det faktum att Susanna Kallur segrade när det gällde som allra mest och därmed blev VÄRLDSMÄSTARINNA! Friidrott handlar ju som alla idrotter primärt om den direkta tävlingen "man-mot-man" och vad gäller tävlingar är mästerskapen viktigast och av mästerskapen är världsmästerskapen förstås kulmen.

Sedan får man inte i känslosvallet över segern glömma bort att det fanns en Kallur till i den här VM-finalen, nämligen "nybörjarhäcklöperskan" Jenny som gjorde ett lopp som vi jublat oerhört åt i vanliga fall. Det var nästan ingenting (tre ynka hundradelar) som hindrade att det blev medalj också för Jenny. 13.30 var hennes livs näst snabbaste lopp (i kraftig motvind, kom ihåg det!!) och indikerar att det framöver kan bli ganska jobbigt för världsmästarinnan att vara bäst i familjen.

Minns nämligen att det på detta JVM bara var Sanna (tre gånger) som sprang fortare än de 13.18 som Jenny noterade i försöken ....

 

P 110m häck semi

Gårdagens försökslopp för Philip Nossmy hade inte varit någon positiv upplevelse alls. För det första mådde han inte riktigt bra (magsjuk) och för det andra blev det rekordstruligt i starten där man började om nästan hur många gånger som helst innan man verkligen kom iväg. Tiden blev också medelmåttig men som heattvåa var han i alla fall vidare.

Men den här dagen var det annorlunda. För det första var det fysiska välbefinnandet tillbaka och för det andra var det bara en omstart. Storfavoriten (efter intrycket i försöken) Yuniel Hernandez ledde som väntat från start till mål (13.78) men det var en person som skuggade närgånget ända fram till sista häcken och det var Philip. Litet obalans efter sista häcklandningen gjorde att luckan växte men andraplatsen var totalt ohotad.

Bak till trean skiljde 0.16 och sista finalplatsen var 0.37 bakom Philip. Som semitvåa är han också garanterad en bana i mitten av finalfältet. Tiden 13.93 skall ses i ljuset av kraftig motvind (-1.8). En betydligt kraftigare sådan än i den andra semin (-0.3) där tiderna blev betydligt bättre med fyra man på 13.75-13.86 och 13.91 otillräckligt för vidareavancemang (medan alltså 14.30 räckte i första, en skillnad i kvalitet som inte bara vinden kan förklara).

Inför finalen framstår Hernandez fortsatt som klar favorit, men därbakom finns det definitivt möjligheter för Philip att blanda sig i resonemanget. Det är nämligen inte alls givet att de 13.75 som Liu Xiang och Ladji Doucoure gjorde är direkt bättre än Philips 13.93. Alla topplöparna i andra heatet hade årsbästa/pers, så betingelserna var uppenbart extremt gynnsamma (gynnsammare än vad den formella vindsiffran indikerar).

Och Philip har gjort 13.63 i motvind i Finnkampen ....

 

P 200m kvartsfinal

Visst startade Johan Engberg och nu sprang han utan minsta tvekan. En aggressiv accelerationsfas gav honom nästan ledningen halvvägs genom kurvan, ut som fyra på upploppet och kontrollerade sedan läget med några raska huvudvridningar på rakan. Ja, trots att Johan E egentligen bara kontrollerade slank han alldeles på slutet förbi en bromsande britt och blev t o m trea i loppet på sina 21.19.

- Jag fattar ingenting, var Johans kommentar efteråt, det gick ju att springa! Efter försöken var jag övertygad om att skadan skulle sätta stopp. Men nu kändes nästan ingenting!

Också Johan Wissman lyfte sig ett snäpp i kvartsfinalen. Han hade inte gett slaget förlorat på förhand trots innerbanan. Fram till semigivande fjärdeplatsen var det för långt men han var bra med i "andraklungan" därbakom. 21.55 och en sjundeplats räckte dock alltså inte för att gå vidare utan Johan E blir det svenska intresset i morgondagens semi.

Förhoppningsvis känns lårmuskeln inte sämre efter dagens lopp och det kan med litet flyt i heatindelningen och (som nu) en bana långt ut finnas finalmöjligheter. Fast en tid en bit under 21 lär vara en nödvändighet om finaldrömmen skall bli verklighet.

 

P 400m häck semi (utbyggd version)

Inga tider bara placeringar gäller för vidareavancemang, dvs etta, tvåa, trea eller fyra i semin är den nödvändiga förutsättningen för att få vara med i finalen. Ettorna och tvåorna är sedan dessutom garanterade mittbanor i finalen. Mikael Jakobsson springer i den andra och lär nog behöva ett lopp kring pers (50.85) för att gå vidare.

I första semin imponerar polske statistikettan Marek Plawgo stort med lätt avstannande 50.40. Men bakom var avstånden stora och det räckte med strax under 52 (närmare bestämt 51.83) för att starkt avslutande australiensaren Sean Avery skulle ta den fjärde och sista finalplatsen. Plawgo var faktiskt ensam under 51 eftersom tvåan Okkert Cilliers noterade 51.32.

Nu ser andra semin betydligare tuffare ut (att döma av personliga rekord) så prognosen om kring eller under 51 för final kan faktiskt ändå hålla ....

Jo, visst blev det så. Den andra semin var mycket starkare besatt och Micke fick jobba hela vägen in för att ordna finalplatsen. Han var sexa in på upploppet och femma fortfarande på sista häcken. Men i mål var han fyra bara hårsmånen bakom trean! Tiden 51.13 var faktiskt den femte bästa totalt i semiomgången, bara ettan i första loppet var ju snabbare!

Så inte bara är Micke i VM-final, där finns också för honom goda möjligheter till en placering på den övre halvan strax bakom den förmodade guldkampen mellan Plawgo och Sydafrikas Pieter de Villiers.

Mickes häckpassager: 5.9 (slog i ganska kraftigt) - 9.8 - 13.9 - 18.1 - 22.3 - 26.9 - 31.6 - 36.1 - 40.7 - 45.5. Den stora skillnaden jämfört med försöksloppet (se gårdagens rapport) låg på upploppet: Lika på åttonde häcken, en halv sekund före på tian och nästan sekunden före i mål.

Upploppet var helt lugnt i försöken och minst sagt stressigt nu i semin. Men trots stressen (att behöva plocka placeringar) förivrade Micke sig alltså inte utan sprang kontrollerat och såg framförallt till att ta de sista två häckarna så att farten framåt inte gick förlorad.

 

P 200m kvartsfinal (inför)

Det visades sig tyvärr bli svårsprungna bana 1 igen i kvarten för Johan Wissman. Däremot hade Johan Engberg mer tur med banlottningen och hamnade ute på sjuan. Här i kvartsfinalvändan är det bara placeringar som gäller, så den som vill gå vidare måste alltså vara bland de fyra första i sitt heat. Man kan räkna med att strecket i de flesta heaten tidsmässigt kommer att dras kring 21.10/21.20.

Dvs för Johan W handlar det om runt perset (21.23) medan det i ett normalt läge skulle ha känts helt lugnt för Johan En. Men nu är alltså läget tyvärr inte normalt. En alldeles på slutet av JVM-uppladdningen krånglande baksida har satt ett stort frågetecken för Johan E:s möjligheter att springa tillräckligt fort här i Santiago. Ja, frågetecknet gäller t o m om han alls kommer att springa. Uppvärmningen får avgöra om Johan E alls skall komma till start nu kvarten.

 

P 200m försök

I första heatet imponerade Kinas Yang Yaozu genom att lätt, lätt och med retardation på slutet vinna på 20.96. 100m-silvermedaljören Salem Al-Yami säker tvåa på 21.12, så det var tydligen inte så farligt med den skademarkering han gjorde i sista steget över mållinjen i går.

I det andra heatet dominerade Brasiliens Bruno Campos och vann lugnt på 21.27 i icke obetydligt motvind (-1.1). Jamaicas Marvin Anderson och Japans Yuji Okuno lika säkert vidare. Bakom topptrion var det sedan ett tydligt glapp ned till fyran redan när man kom ur kurvan och det höll också i sig.

Den fyran var Johan Engberg som faktiskt fick jobba ganska hårt för att klara den kvartsfinalsäkrande fjärdeplatsen på 21.49. Signalerna om att Johan E de senaste dagarna känt av en ömmande lårbaksida var tydligen tyvärr inte överdrivna. Löpningen i dag var klart hämmad i jämförelse med hur det sett ut för Johan E tidigare under sommaren, då han ju radade upp under-21-lopp.

Tredje heatets behållning var sydafrikanen Paul Gorries som agerade som en möjlig finalvinnare. Med det klassiska långbenta, högklivande 200m-steget hade han hur mycket som helst outtaget i sina 21.13. Femte heatets UVM-vinnare från i fjol Tim Benjamin var förstås också säker som vinnare, men imponerande ändå inte lika kraftigt.

Inför sjunde och sista heatet med Johan Wissman är de fyra tidsplatserna 21.54-21.97-22.06-22.07. Johan W som sagt på den jobbiga innerbanan. Tredje anmälda tid i heatet dock. 20.96-japanen på banan utanför försvinner iväg direkt i starten men Johan gör ett koncentrerat lopp hela vägen. In på upploppet som sexa-sjua men går i mål som säker sexa. Och tiden 21.78 (som för Johan E i motvind -1.1 m/s) räcker alldeles utmärkt för att gå vidare.

Nu är det bara att hoppas på en mer gynnsam bana i kvartsfinalerna för där måste det gå betydligt fortare om det skall finnas chans att nå semi. Tyvärr kommer ingen av svenskarna att få någon mittbana i nästa omgång eftersom de i seedningsordning efter försöken är nr 23 resp nr 33. Det blir alltså antingen bana 1, 2, 7 eller 8 i nästa omgång för båda. Vi hoppas som sagt på 7 eller 8.

Dessutom hoppas vi på att de känningar i låren som båda Johans upplevde ger med sig så pass att de - till skillnad från nu i försöken - vågar och kan springa på i maxfart.

K Höjd kval

Nje, det blev ingen final för Jenny Isgren. En miss redan på 1.75 följdes av tre på 1.80. De två sista var visserligen verkligt hårfina där ribban bara smektes ned, men även om hon klarat i något av dem hade det - med tanke på de tidigare kryssen i protokollet - säkert också krävts nytt årsbästa 1.83 för Jenny för att ta sig in bland de tolv främsta.

Morgonbetraktelse

Vädret i Santiago är att lita på. Visserligen låg det litet dimmoln över Estadio Nacional på morgonen men de upplöstes blixtsnabbt av solen lagom till tävlandet skulle börja. Vi kan alltså se fram emot ännu en dag med perfekt friidrottsväder. En dag som ju som bekant skall bjuda på den för svenskt vidkommande hyperintressanta finalen på flickornas 100m häck.

Men dessförinnan stundar ett försökspass under Santiago-förmiddagen (= svenska eftermiddagen) där Jenny Isgren i höjd och Johan Engberg och Johan Wissman på 200m skall försöka följa det mönster som gällt hittills på detta VM, nämligen "alla svenskar/svenskor vidare från första omgången". Däremot avstår Jenny Kallur förstås från att ta chansen på 200m till förmån för koncentrationen på häckfinalen.

I höjd är formella kvalgränsen 1.86, men det lär nog räcka med 1.83. Ja, kanske t o m 1.80 utan alltför många kryss i protokollet. Men hur som helst gäller det för Jenny - som ju var i final för två år sedan i Annecy - att hoppa i absolut nivå med sitt bästa jag det här året (årsbästa 1.82) för att ta sig vidare. 28 höjdhopperskor finns med i kvalet, som just kommit igång..

För 2xJohan på 200m kl 15.45 gäller sju heat varifrån fyra bästa plus fyra tider går vidare till fyra kvartsfinaler. Johan E springer i andra heatet på bana 7 och bör inte ha några problem att gå vidare om formen från i somras håller i sig. Sett till årsbästa/pers bör Johan E nämligen vinna sitt heat klart. Litet känningar i ena låret de senaste dagarna är ett visst orosmoment dock.

För Johan W i sjunde heatet är förutsättningarna litet tuffare. Dels har han fått den otacksamma innerbanan, dels är han på årsbästa/pers nr tre i sitt heat.

DAG TVÅ (18 OKTOBER)

Ännu en solig morgon. där temperaturen snabbt i gasset inne på arenan steg från gryningens knappa 10 upp mot och över 20 grader. Till finalpasset är det åter en dag av perfekt friidrottsväder, kanske en aning mer vind än första dagen. Fast när 100m-finalerna går vid 19-tiden börjar det faktiskt bli aningen kyligt igen.

P 110m häck försök

Statistiktvåan Thomas Blaschek vann första heatet lätt på 14.05, men den som verkligen imponerade var Cubas Yuniel Hernandez i andra heatet. Som en mini-Anier Garcia rann han smidigt igenom loppet och kunde trots att han bromsade till nästan stillastående med fem meter kvar stannade klockan på personliga rekordet 13.86! Det var imponerande och indikerade att det kommer att bli tufft för statistikettan Philip Nossmy i en final.

Försöken blev förstås en formalitet för Philip men en oerhört stökig startprocedur, där man nog började om 8-9 gånger av olika skäl (sidonummerlappar blåser bort, publiken väsnas och några vanliga tjuvstarter) innan man verkligen kom iväg. Då tog Jamaicas Dwayne Robinson kommandot och även om Philip jobbade på bra lyckades han aldrig passera utan fick nöja sig med andraplatsen.

Men det räckte utmärkt för vidareavancemang på placering. Men i semin måste det gå mycket fortare än de 14.20 som Philip nu klockades för. Detta även sagt mot bakgrund av att det var bara ett av de fem heaten (Hernandez') som vanns på under 14.

 

F 100m häck semi

Susanna Kallur i första heatet med finska Manuela Bosco och franska Fanny Gerance som svåraste konkurrenter att döma av hur det såg ut i försöken. Men i verkligheten fanns egentligen inga konkurrenter. Sanna tog greppet direkt och släppte det aldrig, tvåan Gerance slagen med ett par klara meter trots nya perset 13.25.

Förklaringen: Sanna sänkte det nordiska juniorrekordet och juniorvärldsårsbästat från 13.07 i Finnkampen till 13.03!

En tid som växte ytterligare i värde efter den andra semin där Jamaicas Toni-Ann Doyley vann en hyperjämn uppgörelse på 13.33. Med i den uppgörelsen fanns Jenny Kallur som sprang litet mer återhållsamt än i försöken i går. Men det hindrade inte att hon genom att ändå fullfölja med maximal koncentration tog sig vidare till final som fyra i loppet.

Hennes 13.39 var alltså bara handfullen hundradelar från heatsegern och det var bara Sanna och Gerance som var snabbare i den första semin. Så utgångsläget inför finalen i morgon är att Sanna får finna sig i favoritskapet och att Jenny finns i högsta grad med i resonemanget därbakom. Minns exempelvis att hon besegrade Gerance i försöken ...

K Stav final

3.50 var förstås inga problem för Maria Rendin, men redan på 3.70 blev det knepigare och följden var tre kryss i protokollet. Men i de nyckfulla vindarna - och det överlastade startfältet (18 startande - inget kval) var det många som hade stora problem, vilket bl a bevisas av att 3.70 i första hade faktiskt räckt till en sjätteplats för Maria. Typiskt är också att finska Annu Mäkelä - pers 4.10 - försvann redan på 3.50.

P & F 100m finaler

Statistikettorna Mark Lewis-Francis (10.10) och Veronica Campbell (11.16) visade sig också vara klart bäst i verkligheten. Lewis-Francis var våldsamt imponerande redan från första ronden medan Campbell såg litet seg ut i början för att sedan agera allt vassare omgång för omgång. Segermarginalerna i finalerna blev till slut nästan identiska: Lewis-Francis hade med sina 10.12 hela 0.26 till sin tvåa med Campbells nya juniorvärldsårsbästa 11.12 gav henne 0.27 i säkerhetsmarginal.

Båda namnen är säkert väl värda att lägga på minnet inför framtiden, men den som har den mest spännande prognosen av de två måste ändå vara britten. Hela aktionen är den borne världssprinterns och det kunde säkert ha blivit ett nytt juniorvärldsrekord (dvs under 10.06) i finalen om vinden hjälpt till som i flickornas lopp (där det var +2.0 m/s medan pojkarna sprang i vindstilla).

Men den första juniortiden under 10 blankt lär komma nästa säsong, Lewis-Francis har ju ett år kvar i klassen. Överhuvudtaget var finalen väldigt ungdomlig med de två 19-åringarna på sjätte och åttonde plats. Den spensliga tvåan Salem Al-Yami från Saudiarabien är som vinnaren 18 och Trinidads duo på tredje och fjärdeplatserna är 17 resp 16 år!

 

Mitt på dagen sammanfattning

Försökspasset är nu slut för svenskt vidkommande. Två startande - Gustav Svedbrant och Mikael Jakobsson - som båda gick vidare säkert. Nu börjar laddningen för finalpasset som börjar kl 20.00 svensk tid. Första svensk/svenska ut blir Maria Rendin i den minst sagt fullbesatta stavfinalen där hon har hela 18 konkurrenter. Ingångshöjd blir 3.50, därefter höjer man 3.70, 3.90, 4.00, 4.10, 4.20 plus 5.

Kl 20.15 hettar det till rejält med semifinalerna på 100m häck med Susanna Kallur i den första och Jenny Kallur i den andra. Uppgiften är att vara bland de fyra bästa i resp lopp så är finaldeltagande säkrat. Att döma av gårdagens försök - där Sanna var snabbast och Jenny näst snabbast av alla - måste finalchanserna betecknas som mycket goda.

Direkt efter tjejernas semis är det dags för pojkarnas försök i den nya svenska nationalgrenen kort häck. Fem försöksheat från vilka två bästa plus sex tider går vidare till två semis. Som för flickorna i går alltså regevidrigt tuffa premisser, men det borde i och inte spela Philip Nossmy någon större roll än det gjorde för Sanna och Jenny.

Philip springer i tredje heatet och har med sina 13.63 från Finnkampen ett kraftigt övertag tidsmässigt på alla konkurrenter.

 

M 400m häck försök

Fyra heat, tre bästa i varje plus fyra tider till två semifinaler. Mikael Jakobsson springer i det fjärde där han tidsmässigt är seedad tvåa. Fjärde tid strax kring 52.5 var utgångsläget inför Mikaels heat, sedan inte mindre än fyra löpare diskats i de tre inledande heaten. Man kan alltså räkna med protester mot diskningarna och att kanske någon eller ett par upphävs. Så det säkraste för Micke är att springa under 52, då är semiplatsen inget att diskutera.

Oj, så lugnt det blev för Micke. Ett mycket behärskat lopp utan minsta stress från bana fyra med den enda tidsmässigt bättre konkurrenten - Colombias Jorge Chaverra - på banan utanför. Både Chaverra och japanen Hisatoshi Hotta på innern rusade snabbare i början men Mikael var hela tiden med.

Så bara genom att hålla flytet gående övertog Micke ledningen i loppet ut på målrakan och hade inga som helst problem att hålla undan. Han hann t o m kosta på sig en liten segergest och en inbromsning till jogg över linjen. Klockan stannade på 52.00, dvs klart långsammaste heatet, men det som var viktigt för seedningen i semi var att Micke såg till att vinna loppet.

Mickes häckpassager: 6.0 - 9.9 - 14.0 - 18.2 - 22.5 - 27.0 - 31.4 - 36.1 - 40.9 - 45.9.

Nu väntar semin i morgon.

Och fortfarande har alltså alla svenskar som startat avancerat till nästsa omgång.

 

M 5000m försök

Det blev ganska tungt för 5000m-löparna i de inledande försöksheaten p g a solgasset på innerplan.

Totalt 22 namn i startlistorna fördelade 10 plus 12 (??) på de två heaten. Dessutopm startar bara nio i det första så där blir det betydligt lättare att gå på placering (5 bästa), men andra heatet med Gustav Svedbrant får det lättare att gå vidre på tid eftersom man vet hur det första heatet utvecklat sig.

Och det utvecklade sig ganska lugnt inledningsvis med 2:56 -2:54 - 2:54 innan kenyanen Gordon Mugi drog i väg å det vådligaste (2:34!!). Det spräckte förstås fältet totalt. Segertiden blev 14:07, femte platsen (sista säkra till final) 14:25 och sexan 14:33. Dvs för Gustav gäller det nu att springa under 14:33 och vara bland de tio bästa i sitt heat så blir det final.

Det visde sig bli bara tio startande i andra heatet så för Gustav var alltså uppgiften i praktiken att springa under 14:33. Det blev en ganska hamonisk klunglöpning i ett tempo nåågot vassare än heat 1. Gustav i bakgre delen av klungan hade 2:53.9 - 5:46.1 - 8:42.0. Men på den fjäde kilometern ökade trycket och Gustav fick problem. Dock hade redan en man släppte så nu gällde det under 14:43.

Visst var Gustav trött men han höll tempot hyggligt (11:37.6) och med en viljeladdad spurt (33.1 på sisat 200m) tog han sig t o m in under 14:33, officiellt blev det 14:32.72. Dvs finalplatsen var säkrad med god marginal för en helt utpumpad Gustav. Nu gäller det att "bara" ladda om till finalen senare i veckan.

Och trenden att alla startande svenskar har gått vidare fortsätter att hålla i sig in på dag 2!

 

 

DAG ETT (17 OKTOBER)

Solen strålade från en klar himmel när tävlingarna smög igång med kvinnliga släggkvalet. Lukten av färsk målarfärg är stark på läktarna och det gnisslade ganska mycket i organisationen i inledningsskedet. Bl a hade man tappat bort bekrfätelsen på den danske 100m-löparens deltagande - och när det upptäcktes stod man redan där med åtta fulla heat .... Men det blev till slut en ledig bana så att den ende danske deltagaren på detta JVM faktiskt fick springa.

Bland det som saknades inledningsvis var telefonlinjen för vår tilltänkta rapportering direkt från läktarplats men den detaljen är nu lyckligt löst. Däremot är det mycket annat som fortsatt krånglar. Så t ex startade flickornas häckförsök med 27 minuters försening.

Det som tycks fungera bäst på första passet är den vältrimmade grupp av ungdomar som på bortre långsidan noggrant dirigerade jublar och gestikulerar med olikfärgade skyltar. Fast när andra passet började var deras sektion tom, kanske de bara har morgonskiftet? Nej, till slut dök de upp igen lagom till sista timmen på finalpasset.

F 100m kvartsfinal

"Det blir tufft för Linda Fernström och Emmelie Barenfeld i kvartsfinalerna. Fyra bästa plus fyra tider vidare till semi så det vill för vidareavancemang nog till att det går åtminstone någon tiondel fortare än i försöken, då båda svenskorna alltså var heatfyror på ca 11.90."

Så skrev vi i förväg och den bedömningen visade sig stämma ganska väl. Genom att Linda (11.88) och Emmelie (11.92) i princip kopierade sina försökslopp var de aldrig riktigt nära en plats i semin. Linda blev åtta i sitt lopp, Emmelie sjua i sitt.

Men det skall sägas att ingen förväntat sig några semiplatser i förväg, det hade varit en bonus eftersom Linda och Emmelie i första hand är på plats som kuggar i den kvinnliga 4x100m-satsning som har definitiv finalkapacitet och som med riktigt flyt kan blanda sig i medaljstriden.

Var är Nigeria?

Ända sedan första JVM 1986 (Mary Onyali, Falilat Ogunkoya) har Nigeria var starkt representerat i sprint på JVM. För fyra år sedan i Sydney rensade ju exempelvis Francis Obikwelu och Sean Ogunkoya pojkarnas kortlopp.

Hit till Santiago aviserade Nigeria en liten grupp på 5-6 aktiva, men å andra sidan var alla potentiella medaljörer. Men var finns dom. Hittills har fyra banor tilldelade nigerianska deltagare gått tomma!!! Bl a saknades Enefiok Udo-Obong, han som med en enorm slutsträcka (under 44??) ordnade medalj på 4x400m!

Hur tänker USA?

Världens ledande friidrottsnation USA har nog aldrig tidigare varit så klent representerad som här. Förklaringen:

Bara de två bästa på mästerskapen fick chansen och om någon av dem tackade nej eller skadade sig tog man inte in någon annan. Så bl a var man nu helt utan deltagare på flickornas 400m och på pojkarnas sprang en kille i overallsbyxor på dryga 50 sekunder.

Formen på de amerikaner som hittills tävlat har överhuvudtaget varit minst sagt beskedlig jämfört med vad man gjorde i våras och försomras. Häcktjejerna, exempelvis, som på pappret skulle vara något steg bakom Jenny och Sanna var i stället sekunden efter.

F 100m häck försök

Märkligt tuffa premisser. Sex fulla försöksheat och så direkt till två semifinaler, dvs två tredjedelar av deltagarna skall åka ut i första omgången. Detta är inte i enligt med vad som står i IAAF:s regelbok där det sägs vid 48 startande att det skall vara kvartsfinaler också. Dessutom kan man notera att fem fulla heat på 100m slätt gick vidare till TRE semifinaler (dvs 24 av 40 gick vidare, mot alltså 16 av 48 på häck - förklara den obalansen den som kan!)

Första heatet vanns på 13.57 av tungt löpande brasilianskan Maila Paula Machado - anmäld på 13.25. Litet vassare såg det ut för i andra heatet där franska statyistiktvåan Adriane Lamalle med 13.63 i kännbar motvind (-1.2). Fast ännu bättre finska Manuela Bosco vars 13.51 i tredje såg mycket lätt ut.

I fjärde heatet så dags för Jenny Kallur med franska 13.27-löperskan Fanny Gerance som kvalificerat motstånd. Fast fransyskan tjuvstartar en gång och sedan gör colombianskan sammalujnda. Jenny kommer iväg bra, får dock en klar rytmstörning på andra häcken (gick det för bra?), men sedan går det störningsfritt. Gerance är med hela vägen men får ändå aldrig greppet.

Och det förstå man när klockan stannar på 13.18 - pers med 0.16 - för Jenny i en hårsmån motvind. Vilket formbesked! På pressläktaren tror man att det var Susanna som sprang ... Chanslösa Gerance tangerade perset.

Fast två heat senare kom Sanna och då gick det ännu fortare: Ute på sin ensamma ytter rann hon igenom på 13.13, bara 0.06 från rekordet.

Dubbelt Kallur alltså i topp i försöken på 13.13/13.18, sedan Gerance på 13.27 och australiensiskan Jacqui Munro på 13.38. Så nog har 2xKallur prickat in formtoppen rätt! Ändå var deras lopp inga tekniska fullträffar

Jenny: - Jo, jag kom nog alldeles för nära på andra häcken!
Sanna: - Det var inget bra lopp!

Man kan alltså fundera på vad det skulle bli i ett "bra" lopp utan rytmstörningar ....

Kanske får vi svaret kl 20.15 i morgon när det är semifinaldags.

F Slägga

Tävlingarnas första - och kanske största - sensation kom nästan direkt: OS-ettan Kamila Skolimowska misslyckades totalt i kvalet. Två ogiltiga och så ett vingelkast på 51.84 innebar omedelbart avsked. Av 71 meter i Sydney blev alltså nu nästan tjugo meter kortare. Man kan undra vad som skapade nervositeten, 57 meter som var direktkval borde hon ju kunnat göra nästan stillastående.

Skolimowskas mästerskapsnerver har dock inte imponerat tidigare. För två år sedan nollade hon oförklarligt i JVM-kvalet i Annecy. Kanske var hemligheten bakom succén i Sydney att hon inte hade några förväntningar på sig,l då kunde hon slå ur underläge och lyckas. Men här när hon bara "skulle hämta" medaljen blev det alltså katastrof.

P 100m försök

Johan Engberg avstår för att koncentrera sig helt på sin bästa gren - 200m. Oerhört imponerande i försöken var brittiske Mark Lewis-Francis som joggade på 10.25w med franske potentielle medaljören Fabrice Calligny ett par-tre meter bakom. Lewis-Francis var löparen som trots 10.10 i somras avstod Sydney (där han skulle ha platsat i det brittiska laget) för att koncentrera sig till fullo på JVM. En satsning som uppenbart har fungerat.

 

F 100m försök

Från början fem fulla heat (40 st) varav 24 skulle gå vidare. Redan i första heatet två tomma banor, i andra en plus en som bröt osv. Dvs i princip skuille alla säkra 12-blanktare kunna räkna med att gå vidare med tanke på att startfältet ju innehöll ett antal med 13/14-sekunders pers.

Lugnt alltså för Emmelie Barenfeld som på sin innerbana klev på bra hela vägen och landade som fyra (alltså vidare på placering) på 11.89, dvs bara 0.05 över pers.

I princip skulle det också vara lugnt för Linda Fernström, men här ställde starten till det. När man kom iväg på andra försöket snubblade brittiskan ur blocken och föll. Efter 30-40 meter kom så ett nytt skott, som några (bl a Linda) hörde och stannade. Men alla stannade inte utan två tjejer sprang igenom hela loppet.

Naturligtvis kunde man inte springa om direkt, utan det belv paus medan man skickade iväg nästa heat. Så får vi se när Linda & Co får komma tillbaka för att springa på allvar.

Det tog ungefär en kvart - och då var dessutom en av tjejerna försvunnen. Linda klar fyra hela vägen med ointagligt försprång framåt och viss säkerhetsmarginal bakåt. Tiden 11.92, dvs ungefär samma som för Emmelie.

Hur som helst båda svenskorna lätt vidare till kvartsfinalen. Där lär det dock krävas att det gåre betydligt snabbare även om som helhet ingen verkligen imponerade i första omgången. Exempelvis såg det oväntat jobbigt ut för jamaicanska 11.16-löperskan Veronica Campbell i ett lopp som gick fyra tiondelar långsammare.

 

 

 

DAG NOLL (16 OKTOBER)

Så här dan före dan kan från Santiago rapporteras perfekt friidrottsväder, dvs soligt, drygt 20 grader varmt (litet svalare precis på morgonen) och nästan ingen vind.

Det är fortfarande mycket kvar för arrangörerna att fixa till i sista stund. I går gjordes exempelvis en ganska omfattande revidering av tidsprogrammet. Bl a tvingades man lägga in försök på manliga 5000m, där man av någon svårutgrundlig anledning hade kalkylerat med final direkt (till skillnad från flickornas 10000m gång där man planerat för försök, som förstås kunde strykas).

Nu fick man pressa in 5000m-försöken på onsdagsförmiddagen lokal tid, vilket nog inte är helt populärt bland dem som funderat på att dubblera eftersom 10000m-finalen går kvällen före. För Gustav Svedbrant som ändå inte tänkt dubblera, kanske det rentav kan vara en liten fördel att en eller annan av konkurrenterna är litet sliten.

Som framgår av notisen på förstasidan är det statistiska utgångsläget mycket starkt för många av våra deltagare. Problemet är dock att nästan alla aktuella resultat i statistiken är två eller flera månader gamla och det är därför oerhört svårt att veta hur representativa de är för deltagarnas aktuella dagsform.

Vi såg ju redan på seniorernas OS som gick nästan en månad tidigare att det var en hel del av de stora namnen som uppenbarligen inte hade klarat av att bevara eller återuppliva sommarformen på senhösten.

Så det är med stor spänning vi nu ser fram mot att de åttonde juniorvärldsmästerskapen i friidrott skall ta sin början! Bland skall ju "the Kallurs" inleda sitt häcklöpande.



 

I huvudet på en VM-etta


 

 

Så var det att bli världsmästarinna

När jag tog medalj i Annecy för två år sedan var det på tur kan man säga. Det var ju inga speciellt bra resultat eller så. Nu var det annorlunda, jag hade ju bäst tid i förväg och var snabbaste i försöken och semifinalerna.

Det känns skillnad när man vet att man har chansen att vinna. Det var en konstig känsla och jag var så nervös. Armarna skakade så mycket när jag skulle gå ned i blocken att det var tur att det blev en tjuvstart.

Jag brukar lägga en liten bit av tartan i annan färg, t ex vit från startlinjen, på banan ett par decimeter framför startlinjen. Sedan bara stirrar jag på den, det är en bra grej. Annars är det lätt att tankarna bara svävar bort.

Det var nästan hemskt i finalen. Jag hann tänka hela tiden under loppet och vid sjunde häcken märkte jag att jag ledde klart. Då blev jag rädd och tänkte "Hjälp, jag leder, hjälp jag leder. Bara jag inte ramlar, bara jag inte ramlar!"

Att det var motvind gjorde ingenting. Det är klart att det går fortare om man har litet vind i ryggen. Men det är ju inte så pjåkigt med 13.02 med 1.7 i ansiktet. Och det var bara segern som gällde idag. Det här var det klart skönaste!!!

JVM var hela tiden det stora säsongsmålet även om det var nära med OS. Och nu efter stafetten är det slut, definitivt för i år. Skönt att det slutade så bra.

Så började det en gång för inte så länge sedan ….

Det var Kurt Sundin som ringde och frågade om vi skulle vara med USM inomhus i Borlänge 1986 – och det gick så bra. Fast när vi började träna var vi inte ens bäst i klubben, det var Anna och Kicki Norberg.

Egentligen var vi inte speciellt intresserade av att börja friidrotta. Jag trodde inte det fanns något roligare än gympan vi hade hållit på med sedan vi var åtta år.

Även om vi inte tränar gymnastik på riktigt numera så håller vi på ganska mycket för skojs skull med att gå på händer och göra flick-flackar och sidvolter och så. Här där vi bor i Santiago finns det en gymnastikgrop att hoppa i och den har vi utnyttjat!

Jag tror att utan gymnastiken hade det aldrig gått så fort att bli bra i friidrott. Jag tror vi hade en bra grundstyrka från gympan.

Jag minns allra första gången vi körde häckskolning. Gud, vad svårt det var! Oj, vad jag skämdes inför träningskompisarna för att jag var så dålig!

Så ser framtidsplanerna ut ....

Vi har bestämt oss för att vi vill till USA. Det är så himla bra att man kan kombinera allt med studier och idrott. Får vi som vi vill och allt det praktiska blir klart så åker vi förmodligen i januari till University of Illinois.

Jag har inga riktiga bestämda planer ännu vad jag skall studera där. Just nu är jag litet sugen på något med marknadsföring eller så. Jag gick ekonomisk linje på gymnasiet och läste just marknadsföring. Men i morgon kanske jag har kommit på att jag vill läsa något annat.

Benke (Blomqvist) har betytt mycket som tränare. Det funkar bra och även när vi åker till USA kommer han att vara med och lägga upp träningen tillsammans med coachen på universitetet.

Det är inget som skrämmer att jag nästa år ställs mot seniorer som har gjort bättre tider. Tvärtom tycker jag att det skall bli kul att möta ännu hårdare motstånd. Inomhus-EM i vintras när jag gick till final var verkligen kul.

EN VÄRLDSMÄSTARINNETRÄNARES TANKAR

När jag fick hand om Susanna och Jenny när dom började på FIG:et i Falun såg jag direkt att det verkligen fanns utvecklingspotential. Tjejer som har en stark tävlingsinstinkt är inte så vanligt och de hade dessutom bra snabbstyrkeegenskaper.

De svarade också på ett annat sätt på träning. Sanna exempelvis hade en verklig förmåga att utvecklas tekniskt, att snabbt ta åt sig det vi gjorde.

Nu börjar vi komma någonstans med häcktekniken, men det finns fortfarande utvecklingspotential.

Styrkemässigt har vi gått försiktigt fram för att undvika skador så även vad gäller de fysiska egenskaperna ser jag stora möjligheter till utveckling.

Jag tror inte det skulle vara några problem för Sanna eller Jenny om häckhöjden om några år skulle höjas som en del vill. Fast själv tycker jag att man inte behöver ändra något, det finns fortfarande mycket att göra för att utveckla grenen med dagens 84 cm-häckar. Bl a har ju Gail Devers pekat på vad som är möjligt för en som är i topp också som slätsprinter.

Jag tycker att för många för tidigt specialiserar sig på sprint och aldrig på allvar testar häck. Det går mycket bra att kombinera i junioråldern. Det finns också mer att ta av i häcklöpning och träningen utvecklar på många olika sätt. Sanna har ju gått framåt mycket också på 100m slätt. Så jag hoppas att det här kan inspirera fler att våga pröva på kombinationen sprint och häck.