Officiellt organ för Svenska Friidrottsförbundet

Måndag 18 januari 2021

Friidrott.se:s arkiv:
Resultat
Statistik

 

Sök på friidrott.se

Kontaktinformation

Svensk Friidrott

Svenska Friidrottsförbundet

Post- och besöksadress:
Heliosgatan 3
120 30 Stockholm

Tel: 010-476 53 30 vxl
Fax: 08-724 68 61
E-post: info@friidrott.se

Bankgiro: 332-1387
Org.nr: 802001-0719

Sociala medier:
@svenskfriidrott, 
#svenskfriidrott
 

Generalsekreterare och ansvarig utgivare

Stefan Olsson
010-476 53 41

Utgivningsbevis

Nr 2008-033

Redaktionen friidrott.se

Gustav Orbring
redaktör
072-525 96 32

Information och media

Hillevi Thor
072-559 17 78
(Pressjour)

Läs mer Samtliga kontakter


Julfrågesporten 2020


 
Temat för årets Julfrågesport är alltså vindens roll inom friidrotten och den problematik den ofta skapat.
 

-------
 

För att hitta alla svaren lär även i år krävas inte bara ett gott minne utan också viss tid till utgrävningar i diverse källor. Som vanligt är tävlingstiden därför rejält tilltagen och pågår ända fram t o m onsdag den 6 januari kl 24.00.

Vi påminner om att erfarenheten har visat att även den som inte hittat alla rätta svar kan hävda sig väl. Så tveka inte om att skicka in era lösningar även om ni inte känner er säkra på att ha precis alla svar.

Vid lika många rätt görs ev särskiljning på basis av när svaret inkom. Det är fritt fram att ändra eller komplettera sitt svar fram till tävlingstidens utgång, men då räknas vid ev särskiljning tidpunkten för den sista ändringen.

OBS: Om inget annat anges gäller frågorna endast seniormästerskap. Och definitionen av "friidrott" är den svenska, dvs utan att räkna in gång. Och när det gäller rekord räknas endast sådana som blivit officiellt godkända av ansvarigt förbund.

 

 

Svaren skickas per e-post till
 Frågesportredaktionen!

 

 



1. Att vinden påverkat de nominella resultatnivåerna i sprint, längd och tresteg har i alla tider varit bekant för alla inblandade. Men det tog faktiskt ett bra tag innan Internationella Friidrottsförbundet införde en regel som begränsade den tillåtna medvinden vid rekord.

Den allra första vindregeln såg ut så här:

"No record will be accepted in races on straight courses, in the Broad Jump, or in the Hop, Step and Jump, if the competitor obtains an assistance from a wind blowing at his back, either directly or in a slanting direction, For this purpose a following wind exceeding 2 m/sec is considered to be of assistance to the competitor."

När - vilket år - togs beslutet om att införa den regeln?


2. Den nya vindregeln var alltså från början begränsad till rakbanesprint, längd och tresteg. Sedan dess har vindregler införts även på 200m och i tiokamp.

Men faktum är att det en gång hänt att en aktiv som som överträffat svenska rekordet i en helt annan gren aldrig fick det godkänt p g a att det bedömdes ha gynnats av medvind.

Namn? Gren? Resultat? Plats? Datum?



3. Gränsen för godkänd medvind sattes alltså redan från början till 2.0 m/s och den har sedan aldrig ändrats. Det har dock emellanåt diskuterats om den inte borde stramas åt ytterligare eftersom "2.0 i ryggen" ju faktiskt redan det innebär en odiskutabel hjälp.

Vill man helt eliminera all vindhjälp borde väl maxgränsen egentligen sättas till 0.0?

Vad skulle de manliga världsrekorden på 100m och 200m samt i längd och tresteg vara med 0.0 som vindgräns? 



4. Omvänt kan man också undra om det egentligen behövs någon vindgräns alls. Det skulle ju förenkla för arrangörerna om man helt enkelt tog bort vindmätningen. 

I vilka grenar skulle det nu bli andra (bättre) världsrekord om ingen hänsyn togs till vinden? Ange gren, resultat, namn, plats och datum!


5. Samma fråga som föregående för de svenska rekorden?


6. Men är verkligen de grenar som nu har specifika vindregler de enda grenar där man kan ha hjälp av vind från rätt håll? Naturligtvis inte! Och allra mest diskuterad under årens lopp i detta avseende har diskusen varit.

Här handlar det visserligen inte om medvind utan - p g a aerodynamiska effekter - om att en sned motvind kan ha en stor positivt inverkan på kastlängden. En god illustration ger Jürgen Schults världsrekord 74.08.

Vad var Schults pers före världsrekordtävlingen och vad var hans längsta efter världsrekordtävlingen?


7. En annan ännu mer extrem illustration. Frankrike har aldrig varit känt för sina manliga diskuskastare men ändå har man ett högklassigt nationsrekord: 68.90. Ett rekord som bättre än det i länder som t ex Ukraina, Storbritannien, Italien och Canada.

När sattes det franska rekordet 68.90? Av vem? Vad blev hans slutliga nästpers? Vad skulle det franska rekordet vara idag om inte dessa 68.90 funnits?


8. När man talar om kombinationen diskus och vindar kommer än idag alltid namnet Ricky Bruch upp i resonemangen trots att hans karriär huvudsakligen utspelade sig på 1970-talet. För Ricky var ju den som i sin jakt på nya rekord och inte minst "dröm-70" fokuserade på att få gynnsammast möjliga vindar.

Han tog initiativ till att det utlystes lokala tävlingar nästan dagligen under framförallt höstarna på "vindutsatta" arenor där det gärna fanns flera ringar att välja på utifrån den dagsaktuella vindriktningen. Tyvärr blev Ricky något av "resultatjaktens fånge" under hela sin karriär.

Det fanns nog där latent från start men det som utlöste fixeringen var nog när han efter att med 61.08 ha tagit silver på EM i Athen åkte hem till Sverige och bara fyra dagar senare hemma i Malmö noterade enorma 68.06.

Hur långt var han då från det gällande världsrekordet? Med hur mycket förbättrade han europarekordet? Och med hur mycket förbättrade han sitt eget svenska rekord?


9. Den ursprungliga vindregeln var som synes under fråga 1 ovan faktiskt helt utan konkreta instruktioner för hur själva mätningen rent praktiskt skulle gå till. Så regeln har i omgångar blivit alltmer detaljerad med sådant som grenspecifika  tidsperioder för mätningen och noggrant specificad placering av själva mätaren.

Den senaste ändringen i det avseendet kom på 1990-talet då det fastslogs att vindmätaren vid löpning skulle stå på insidan av banan (dvs innanför bana 1) och inte som tidigare på valfri sida av banan. Vad var motiveringen till den ändringen?


10. Friidrottshistoriens mest omdiskuterade vindmätning gäller Florence Griffith-Joyners 10.49 på 100m i ett kvartsfinallopp på OS-uttagningarna i Indianapolis 1988:

I ett svep sänkte hon då det gällande världsrekordet med över en kvarts sekund - och den officiella vindmätaren visade på helt vindstilla, dvs 0.0!!! Detta trots att vindarna i det omedelbart innanför upploppsrakan samtidigt pågående manliga tresteget stadigt låg på 3-5 m/s.

Dessa omständigheter medförde att vindmätningen omedelbart blev  starkt ifrågasatt av alla bedömare. Men rekordet kom ändå att bli officiellt godkänt av Internationella Friidrottsförbundet IAAF sedan vindmätningsansvariga inkommit med en förklaring till varför mätaren indikerat vindstilla när alla på plats upplevde att det var "halv storm" på arenan.

Vilken var förklaringen?


11. "FloJos" 10.49 står sig som bekant fortfarande nu snart ett tredjedelssekel senare som det gällande kvinnliga världsrekordet på 100m. Faktum är att under den perioden har ingen kvinna - inte ens i kraftig medvind - varit nära dessa 10.49. Något som gjort att tvivlen på vindmätningen i rekordloppet bara blivit starkare med tiden.

Men hur hade läget varit idag om 10.49 aldrig blivit godkänt p g a "tvivelaktig vindmätning"? Två konkreta frågor:

a) Hur hade världsrekordutvecklingen på 100m kvinnor sett ut om dessa 10.49 aldrig hade blivit godkända?

b) Vilken är den - oberoende av vind - bästa 100m-tid som gjorts av någon annan?



12. En annan spekatakulär rekordförbättring där frågetecken funnits kring vindmätningen är Bob Beamons 8.90 då han vid OS i Mexico 1968 höjde världsrekordet i längd med 55 cm i ett svep. För då angavs vinden till precis den maximalt tillåtna +2.0 m/s.

Litet för "bra för att vara sant" tyckte många och pekade efteråt på att det var ytterligare några av de ganska många världsrekord som sattes vid detta OS som hade exakt samma tur med att pricka den maximalt tillåtna medvinden.

Men låt oss så här drygt 50 år senare i stället leka med tanken att Beamon i stället haft maximal otur med vinden, dvs att mätaren skulle ha visat +2.1 i stället

Hur skulle då världsrekordutvecklingen sett ut efter de 8.35 av Ralph Boston 1965 och Igor Ter-Ovanesian 1967 som gällde innan Beamon fick på sin monsterträff?  Ange resultat, namn, plats och datum.



13. Apropå längdhoppsrekord: Vid en tävling i italienska Sestriere den 29 juli 1995 vanns längdhoppet av Cubas Ivan Pedroso på 8.96 som enligt resultatlistan gjordes i godkända +1.2 m/s.

Varför är ändå inte Pedrosos 8.96 utan Mike Powells 8.95 från Tokyo-VM 1991 det idag officiellt godkända världsrekordet?



14. Apropå rekord som inte blivit godkända: Vid VM i Edmonton 2001 vann 18-årige britten Mark Lewis-Francis den tredje kvartsfinalen på 9.97 och displayen vid automatiska vindmätaren visade -2.9. Tiden var 0.09 bättre än det gällande juniorvärldsrekordet.

Men trots att det hela alltså hände på ett världsmästerskap blev tiden aldrig godkänd som juniorvärldsrekord. Vad var motiveringen?



15. Det finns förstås ett mått av godtycke i att gränsen en gång sattes till +2.0. Och det godtycket får ju också konsekvenser för hur en prestation kommer att uppfattas och värderas. Det är ju en marginell skillnad i hjälpten man får av +2.1 jämfört med godkända +2.0.

Men statistiskt är det ändå en avgrund: +2.0-resultatet finns ju med i alla huvudlistor för årsbästa och genom-tiderna-bästa medan +2.1-resultatet "skyfflats" iväg till ett undanskymt supplement nästan ingen ens tänker på existerar.

Vilka är det mest synd om i det avseendet? Dvs om gränsen för godkänd vind i stället hade varit +2.1, vilka är de aktiva som då skulle ha hamnat högst på världsbästa genom tiderna i en "vindgren" för män resp kvinnor?

Ange placering genom tiderna, namn, resultat, plats och datum.


16. Det är fortfarande alltså bara kort sprint, kort häck, längd, tresteg och mångkamp som har specifika vindmätningsregler som måste uppfyllas för att resultat skall betraktas som "rekordmässiga".

Men det finns sedan drygt 15 år tillbaka också för några andra grenar vad som skulle kunna betecknas som en "indirekt" vindregel. Dvs man gör ingen specfik vindmätning men regeln syftar ändå till att begränsa möjligheterna till att få sina nominella resultat förbättrade av "osportslig medvind".

Vilken regel åsyftas och vilka grenar är det som berörs?


17. Man kan ha "otur med vinden", dvs att en exceptionell prestation inte får det erkännande den förtjänar därför att medvinden, men det finns också en annan typ av otur med vinden:

Nämligen att man hjälps till en exceptionell prestation av en extremt gynnsam/hjälpsam vind som på vindmätaren ändå registeras som godkänd. Ett sådant resultat skapar hos omgivning och media överdrivna krav och förväntningar på framtida prestationer.

Krav och förväntningar som blir en belastning genom att de visar sig omöjliga att leva upp till. Det drabbade ju en sådan som Bob Beamon.

Hur långt hade han som längst hoppat före 8.90-språnget i Mexico-OS? Och hur långt blev det som längst efter Mexico-OS? Ange gärna plats och datum för resultaten.

Redovisa både bästa i "godkänd" vind och ev längre i medvind över +2.0!


18. Det är välbekant att nere i de stora "stadiongrytor" - där tävlingar som OS och VM genomförs - blir det gärna lä, dvs vindarna blir mer eller mindre försumbara.

Vid ett stort mästerskap upptäcktes det dock att arrangören i en gren tycktes systematiskt öppna stora portar i ändarna av arenan varje gång en hemmaaktiv skulle göra ett försök. 

Eftersom det förekom andra odiskutabla manipulationer för att gynna värdlandets aktiva uppstod självklart misstanken att portöppnandet också hade ett sådant syfte.

Vilket var mästerskapet?  Vilken var grenen? Och hur gick det för hemmafavoriten?


19. Idag är det självklart med vindmätning i "alla" tävlingar även på lokal nivå, men det har sannerligen inte alltid varit så. Tittar man tillbaka i gammal statistik är medvindssupplementen till huvudlistorna mycket kortare än nu.

Det skulle teoretiskt kunna bero på att det har blivit blåsigare, men det huvudsakliga förklaringen är att vindmätningen vädligt länge var ytterst sparsamt förekommande. Här i Sverige var det ända in på 1970-talet i princip bara i SM och landskamper som man brydde sig om att plocka fram vindmätarna ur förråden.

I övrigt nöjde man sig med att "tycka" och eftersom 2 m/s en varm dag är något som knappast uppfattas - framförallt inte på publikplats - som vind blev massor av faktiska medvindsresultat aldrig "avslöjade"

Riktiga problem uppstod dock när någon aktiv gjorde ett oväntat rekordresultat för vilket man aldrig brytt sig att mäta vinden. 
När arrangören insåg sitt misstag var det redan för sent, man kan ju inte mäta vinden retroaktivt.

Detta öde drabbade på 1960-talet en"okänd" amerikansk längdhoppare extra hårt. Han deltog i en ganska stor tävling med bl a dåvarande världsrekordhållaren Ralph Boston.

Eftersom möjligheten fanns att Boston 
skulle få på ett nytt rekordhopp hade arrangörerna sett till att ha vindmätare på plats. Men den ansvarige funktionären hade samtidigt fått instruktionen att han bara behövde mäta Bostons hopp.


Och så hände alltså det osannolika: Inte Boston utan den okände slog till med ett hopp bortom världsrekordet. 

Bitterheten hos den drabbade hopparen över att ha blivit bestulen på ett potentiellt världsrekord har aldrig gett med sig. Så sent som för bara några år sedan kom det en propå till Internationella Friidrottsförbundet om ett retroaktivt godkännande med hänvisning till ett antal vittnesmål från personer - även funktionärer - som var på tävlingen.

En propå som naturligtvis inte gick att bifalla av det enkla - men för hopparen bittra - faktumet att vinden aldrig blev mätt så som reglerna krävde.

Vad hette en så olycksaligt förfördelade hopparen? Hur långt hoppade han? Plats och datum för tävlingen?

 

Kontaktperson

A Lennart Julin

A Lennart Julin

a 0705-32 66 44
e-post


Avdelningar

Intro

Julfrågesporten 20