MENTAL HÄLSA

Psykisk ohälsa är i stora drag lika vanligt hos elitidrottare som hos andra människor. Ungefär 30 procent av svenska elitidrottare har upplevt psykisk ohälsa någon gång under sin karriär. Vanliga problem är stress, ångest och depression.

Många söker inte hjälp på grund av rädsla för att bli stigmatiserade.Det finns forskning som pekar på att ätstörningar är vanligare hos elitidrottare, särskilt inom vissa idrotter. Idrottare inom idrotter där låg kroppsvikt eller en specifik kroppsvikt är viktig löper högre risk att utveckla ätstörningar. Detta inkluderar uthållighetsidrotter, idrotter med viktklasser och estetiska idrotter.

Om du märker att du själv, en vän eller en familjemedlem inte mår bra och att detta håller i sig mer än några veckor, är det viktigt att ta tag i situationen. Det kan vara svårt att se tecken på psykisk ohälsa för vem som helst, då det finns stora individuella skillnader kring hur din psykiska ohälsa märks. Ett bra riktmärke är att prata med någon du litar på om du börjat bli orolig. 

Tecken på/riskfaktorer för psykisk ohälsa inom idrotten: 

Fysiskt

• - Överdriven och intensiv träningsbelastning
• - Otillräckligt näringsintag
• - Brist på sömn
• - Utebliven mens

Tankar

• Höga krav på sig själv och självkritik
• Prestationsbaserad självkänsla
• Identitet som bara byggs inom idrotten
• Tankar om att inte vilja leva

Känslor

• Ångest och stress inför tävling
• Nedstämdhet och hopplöshet, särskilt om man inte presterat
• Ökad irritabilitet 

Beteenden

• Drar sig undan mer än tidigare
• Börjar ta bort allt annat i livet, överdriven prioritering på idrotten

Vill du lära dig mer om ämnet? 
Idrottspsykologi – prestation och hälsa
Svensk forskning om; Psykisk hälsa hos elitidrottare och Elitens osynliga ohälsa

Om man känner sig orolig för att någon i ens omgivning mår så dåligt att hen skadar sig själv eller kanske tänker på att ta sitt liv, så är det värdefullt att våga prata med den personen ocg uttrycka sin oro, samt lyssna så öppet om närvarande du kan.  

Självskadebeteende kan visa sig på flera sätt och med olika allvarlighetsgrad. Det kan fylla olika funktion som att reglera känslor, eller få stopp på oönskade och svårhanterliga känslor, tankar och upplevelser. Det kan vara ett sätt att straffa sig själv, men också ett sätt att få kontakt med sina känslor. För att förstå mera om självskadebeteende, och hur man kan hjälpa, kan det vara bra att skaffa sig mera kunskap. Även om man själv berörs kan det vara bra med mera kunskap, att veta att man inte är ensam och att känna till vilken hjälp som finns att få.

Det är inte ovanligt att ha självmordstankar någon gång i livet, men när tankarna återkommer och tar upp stor del av ens tid är det allvarligt och då behövs hjälp. Det kan ofta handla om att man känner stor ensamhet och hopplöshet inför livet. Man vill egentligen inte dö, men vet inte hur man ska klara av livet. 

Det enda sättet att veta om någon tänker på självmord är att fråga om det. Det kan kännas svårt, men att fråga ökar inte risken, utan är istället ett sätt att visa att man bryr sig och vågar prata även om svåra saker. Betona att det finns hjälp att få och erbjud dig att följa med och söka hjälp. Lova aldrig att hålla någons självmordstankar hemliga.

Har du eller någon närstående tankar om att inte vilja leva?
Självmordslinjen - Mind tel. 90101
Nationella hjälplinjen tel. 90390

Hur hittar man rätt hjälp? 
Riksidrottförbundets guide: Hjälp att få

Hjälporganisationer med telefon/chatt/stödmail:
BRIS
Tjejzonen
Tjejjouren
Föreningen Tilia – ungas psykiska hälsa
Frisk och fri