Sara Salem övervann tvivlen – nu älskar hon att leda Miniorlandslaget

Genom Miniorlandslaget får 16-åriga ungdomstränaren Sara Salem både energi, glädje och nyttiga ledarskapserfarenheter. Men hon var tveksam innan hon tog på sig uppdraget. ”Jag tvivlade på om jag verkligen kunde bli ledare. Jag hade ju ingen sådan utbildning. Men jag fick lite tips och inspiration av min idrottslärare och kunde då pusta ut”, säger hon.

Sara Salem tror att det är vanligt att många unga tvekar inför att ta på sig ledarskapsrollen på grund av just självtvivel.

– Man tror att man måste vara perfekt och kunna allting innan man blir ledare. Jag tänkte så i alla fall, säger hon.

Hon var bara 13, 14 år när hennes friidrottsklubb, KFUM Kristianstad Friidrott, frågade om hon ville bli ungdomsledare för Miniorlandslaget.

Och ja, det ville hon verkligen. Hennes dröm är att bli idrottslärare. Men att bli ledare redan nu, skulle hon klara av det? Hon tog upp sin osäkerhet med skolans idrottslärare som kunde lugna henne med några ord som, så här i efterhand, känns självklara:

– Han sa att man lär sig på vägen, att man inte kan kunna allt från början. Och så är det verkligen. Oron försvann faktiskt direkt när vi hade pratat igenom det. Och sedan gick det bättre än jag trodde.

”Jag försöker visa att jag är på barnens sida”

Hon tror att många i hennes ålder bär på en snedvriden bild av vad ledarskap är.

– Som att man ska styra och bestämma. I verkligheten går det mer ut på att lyssna, uppmuntra och skapa en trygghet. Att stå med gruppen, inte över den, säger hon.

Hur gör du det i Miniorlandslaget?

– Jag försöker visa att jag är på barnens sida och är med dem i deras utveckling. Bara för att jag själv kan hoppa långt i längdhopp betyder det inte de inte kan, eller att jag är bättre än dem. Det betyder bara att vi kan hjälpas åt för att utvecklas. Jag kan berätta om de tips som jag själv har fått, och försöker ge känslan att vi klarar detta tillsammans, säger Sara.

Hennes budskap till andra potentiella ungdomsledare

Till andra unga som funderar på att bli ungdomsledare för Miniorlandslaget vill hon säga det här:

– Du är kapabel till mer än du tror. Det är dessutom väldigt roligt och ger jättemycket energi. Ens närvaro bidrar också till förändring i många barns liv. De får chansen att komma in i idrotten, i föreningslivet, och växa och känna gemenskap.

Det är inga bekymmer att vara ungdomsledare och samtidigt själv få ihop dagarna med skola, läxläsning, umgänge med kompisar och eget idrottande fyra dagar i veckan, tycker hon.

– Det funkar jättebra. Miniorlandslaget är inget som tar energi eller som jag inte blir glad av att göra. Tvärtom. Tidsmässigt är allt prioriteringar. Man får lära sig att hitta balansen. Jag tycker faktiskt inte jag prioriterar bort någonting. Jag satsar på träningen och studierna under vardagarna, och umgänge med vänner på helgen.

Dessutom är engagemanget i Miniorlandslaget ett lagarbete.

– Vi ledare delar upp det. Jag har ansvaret att gå igenom med barnen vad de ska göra, och så hjälper de andra ledarna till. Personer från Atea är också med. Vi står på olika ställen och försöker finnas där för barnen som en extra trygghet vid de olika övningarna.

Barnen gör intryck på henne 

Sara imponeras stort av barnen.

– Deras vilja att lära sig något nytt. Viljan att bli bättre är stor. Det imponeras jag av. Varje gång de tvivlar på sig själva och ändå lyckas. I exempelvis tresteg är det ganska svårt att sätta allting första gången man tränar, och när de ändå vågar testa och till slut klarar av det, då blir jag imponerad.

Miniorlandslaget i Kristianstad – med dess träningar för barn mellan 7 och 12 år på Lingenässkolans idrottshall varje onsdag – blev nominerad till utmärkelsen Årets Miniorlandslag 2025. Det är en ära förstås, men den största uppskattningen får Sara från barnen:

– Varje gång ett barn säger att de haft en rolig träning är jättekul för mig. Eller när jag får en high five. Eller när de vill stanna kvar och prata. De kan komma dit väldigt trötta ibland efter en skoldag och sen lämna träningarna med ett leende, säger hon.