DISTRIKTSENKÄT

Vilken/vilka var de största utmaningarna med uppstarten av det nya distriktet?  

– Den största utmaningen har varit att få styrelsen att fungera och samarbeta. När jag började var det också otydligt vad min roll innebar och det har säkert gjort att den formats på olika sätt i de olika distrikten och beroende på person, på gott och ont. I Södra Norrland har det också varit en utmaning med fungerande kommittéer. Ansvar och rollfördelning har därför varit en stor utmaning.  

Annica Larsson, föreningsansvarig, Södra Norrland 

– Jag tyckte att det var en svårighet med att det tog lång tid för alla föreningar att förstå den nya uppdelningen. Många haltade efter, framförallt långlöparföreningar. Det är många som inte bryr sig om sitt nya distrikt utan kör på det gamla vanliga och är väldigt egocentriska i sina föreningar.  

Andreas Carlsson, föreningsansvarig, Västsvenska 

– Jag tycker att den första utmaningen var att två distrikt som jobbat på olika sätt skulle komma samman och jobba tillsammans. Detta tror jag gjorde att man det tog längre tid att komma in i arbetet. Nu efter tre år tror jag många ser fördelar med att vi är Norra Norrland men det finns ännu delar där vi jobbar som Norrbotten och Västerbotten. 

Eftersom det var helt nytt för alla så var en utmaning vad vi egentligen skulle göra. Och även om vi var flera som hade samma anställning kunde vi jobba väldigt olikt. Man kunde ibland känna sig lite ensam i sitt arbete men ju mer man lärde sig ju bättre blev det.  Vi hade direktiv från Svenska friidrottsförbundet och även vårt SDF som inte alltid stämde överens. Men tycker att det har blivit en stor förbättring under dessa år. 

Emma Granlund, föreningsansvarig, Norra Norrland 

– Att föra distrikten samman för att tydligare företräda Svensk Friidrott och stärka respektive distrikts förutsättning att främja en solid och hållbar föreningsverksamhet känns vid en tillbakablick som en utdragen men dynamisk process. En process som under åren sprungit från olika perspektiv, behov och förhållningssätt till att regelbundna dialoger och mötesplatser skapat förutsättning för synergier att bli synliga. 

Sara Tibell, föreningsansvarig, Göteborg 

Vilken är den största positiva förändringen för den enskilda föreningen i ditt distrikt? 

– Det känns som en fråga man bör ställa till föreningarna. Men om jag skulle gissa så kan jag tänka mig att en fördel är att det finns en tydlig kontakt att mejla och få hjälp av. Också kring DM då tävlingen blir större med hårdare konkurrens och RM för att det är mer uppstyrt med bussar och så vidare. Gemensam tävlingskalender tror jag också uppsksattas.   

Annica Larsson, föreningsansvarig, Södra Norrland 

– Det är nog att det finns en kortare väg att gå via distriktet till Svenska. Det känns mer öppet nu och lättare att kommunicera mellan nivåerna upplever jag att många tycker. Distrikten förr var väldigt osynliga om ideella personer som man knappt visste vilka de var. 

Andreas Carlsson, föreningsansvarig, Västsvenska 

– Tycker det är svårt för mig att svara på denna fråga men förhoppningsvis känner de att de har haft någon att fråga / får lättare hjälp med friidrottsfrågor, Tror fler fått ta del av friidrottsinformation och vi har skapat fler samlingspunkter för tränare och aktiva. Betydligt fler har även utbildat sig när vi kunnat hålla utbildningarna där föreningar vill ha dem.  

Emma Granlund, föreningsansvarig, Norra Norrland 

– När distrikten har mötts har det likt förhållandet mellan en förening och ett distriktsförbund funnits både en övergripande riktning och ett särskilt nuläge för respektive distrikt att förhålla sig till. Från Göteborgs perspektiv har nyfikenheten legat nära frågorna; Hur driver distrikten, gemensamt, grundläggande föreningsfrågor i syfte att främja en solid och hållbar föreningsverksamhet? Vad kan jämlika förutsättningar, som var syftet med sammanslagningen, innebära? Och hur företräder ett distrikt tydligt och effektivt Svensk Friidrott? 

Sara Tibell, föreningsansvarig, Göteborg 

Finns det något som ni anser bör vara prio framöver inom distrikten? Något som ni tror kan stärka friidrottens ideella kraft ? 

– Svårt att säga om det gäller alla distrikt men jag tror att alla distrikt gynnas av starka och arbetskraftiga styrelser och med tanke på vilka utmaningar vi haft, främst i början men även nu.  

– Jag har likt Madde och Erika i Södra Svealand gjort en arbetsbeskrivning med årshjul. Det vore kanske också något att jobba vidare med tillsammans för att kunna jämföra hur vi jobbar i de olika distrikten. Det skulle kunna vara en grund för en diskussion med syftet att få stöd, tips och hjälp av varandra. Men också en form av kartläggning för er för att få en tydligare bild över hur distrikten skiljer sig åt. 

Annica Larsson, föreningsansvarig, Södra Norrland 

– Jag tycker att friidrotten går helt åt fel håll gällande krav på både tävling/förening och utbildning. Vi blir färre och färre som är med i föreningsidrott överlag i Sverige och det har verkligen synts på statistiken kring friidrotten då vi kanske är en idrott som är lite gammalmodig och inte så innovativ, men det är också charmen med friidrotten att det kan vara mätbart historiskt. Problemet som jag anser idag är att föreningar går på knäna med sina verksamheter. Många små och halvstora föreningar har kanske bara en eller två engagerade ledare kvar i verksamheten och många föreningar håller på att tyna bort eller har försvunnit de senaste fem åren. Då ska vi pusha på alla ännu fler uppgifter och ännu mer krav på utbildningar. Ska man hålla i tävlingar så behöver man vara godkänd och grenledare ska finnas tillgänglig, även funktionärerna ska helst vara utbildade. Vi har tyvärr inte så många som kan eller framförallt vill. Det är inte som det var förr, när man som förälder ansåg att det var viktigt med ideell kraft och en hjälpande hand. Idag har många föreningar ett företagsupplägg för att locka folk att ställa upp, tyvärr. Jag tror vi måste sänka ribban och gå tillbaks några steg just i detta avseende för att ens få några procent mer som finns på plats när det behövs.  

– De aktiva på tävlingar får stå ut med att gropen är lite sned eller att det tar lite längre tid att lägga upp ribban även om man tävlar i senior och inte i F12. Är man elit och kan tävla på galor och GP-tävlingar, självklart förväntar man sig proffsigt bemötande och välutbildade funktionerar där, men inte annars. Det finns inte så många som vill eller kan ute i föreningarna, tyvärr.  

Andreas Carlsson, Föreningsansvarig, Västsvenska 

– Om vi kan få klubbarna i Norrland att vilja samarbeta och lära av varandra kan vi få friidrotten att växa mer här. Vi är så få så vi behöver varandra. Tror också det är viktigt att vi inte urlakar småföreningar. 

– Jag tänker att ideell kraft hänger på att man trivs, får påverka, utvecklas och har roligt. Så vi måste helt enkelt ha roligt på träningar, som funktionär, styrelse med mera 

Föreningarna vi har är viktigast och grunden i vår verksamhet, SDF:en och förbundet finns till för föreningarna. 

Emma Granlund, föreningsansvarig, Norra Norrland 

– Det som är tydligt är att distrikten är olika och behöver få lov att vara det, att distrikten är olika men gärna hjälps åt och att distrikten är olika men samtidigt en och samma – Svensk Friidrott.  

– Att vara en organisation, ett förbund eller en förening som vill vara för alla, hela livet, och samtidigt ge plats åt individen är komplext och ibland paradoxalt, men kan den dynamiska processen fortsatt få leva kan distriktens olika bidrag både skapa mer jämlika förhållanden för distrikten att stödja föreningarna och samtidigt utveckla Svensk Friidrott. 

Sara Tibell, föreningsansvarig, Göteborg