”Kunskapsnivån i landslaget är mycket hög”

Förbundskapten Kajsa Bergqvist anser att antidopingarbetet inom Svensk Friidrott fungerar bra, men ser också att det finns områden där de aktiva behöver stöttning. ”Det fanns, och finns fortfarande en oro bland de aktiva”, säger hon.

Förbundskapten Kajsa Bergqvist har erfarenhet av Svensk Friidrotts antidopingarbete både som aktiv och som förbundskapten. Det hon ser från sin position idag är ett välfungerande samarbete med målsättningen att hålla idrotten fri från doping.

– Det fungerar väldigt bra och vi har ett fint samarbete med Antidoping Sverige. Det märks att vi strävar efter samma mål, en ren friidrott, säger hon. 

I sin roll som förbundskapten kommer hon själv främst i kontakt med antidopingarbetet när hon informerar om var arenalandslaget befinner sig i samband med mästerskap och i samtal med Antidoping Sverige om vilka vistelserapporteringspooler de aktiva bör befinna sig i.

– Men det är på ett övergripande plan. På det individuella planet är det till syvende och sist den aktiva som bär ansvaret. Det är ibland ett bök, men det är ett bök som de aktiva ställer upp på i och med den gemensamma grunden att vi alla vill ha en säker och rättvis idrott.

Hon minns själv hur det var att som aktiv vara en del av vistelserapporteringsprogrammet och att hon ibland upplevde det som stressigt, att hela tiden ha det i bakhuvudet. Men vistelserapporteringen var inte det som påverkade Kajsa mest, utan det var oron kring vad hon stoppade i sig.

– Jag tog Apotekets multivitamin En om dagen, det var det enda jag vågade ta i form av kosttillskott. Det fanns, och finns fortfarande en oro bland de aktiva. En del behöver tillskott för att kunna träna på den nivå de vill, men det gäller att man verkligen har koll. Vi har haft dopingfall på klubbnivå där någon har köpt kosttillskott utan att kontrollera tillräckligt. Kunskapsnivån i landslaget är mycket hög, men uppenbarligen kan det fortfarande hända, säger hon.

Hon sammanfattar sina råd till alla aktiva med ”Koll och kunskap”. Att ha koll på vad man stoppar i sig och att sköta sin vistelserapportering noga.

– Det är så onödigt att råka ut för en bom eller i värsta fall två. Det är en stressande och jäklig jobbig situation att vara i.