Lär känna Mia Barnett – "Det här var rätt val"

På U23-EM i Bergen fick den svenska friidrottspubliken stifta bekantskap med ett nytt ansikte – Mia Barnett från Hälle IF. Mia, som är uppväxt i Los Angeles, fick tidigare i sommar klartecken att tävla för Sverige. "Jag känner verkligen en stolthet över min svenska sida – majoriteten av min släkt är svensk", säger Mia.

För tre år sedan representerade Mia Barnett USA vid U20-VM i Colombia. Men för bara några dagar sedan gjorde hon sin blågula landslagsdebut – och det med besked. På U23-EM i Bergen tog hon sig till final på 1500 meter och slutade sexa i tufft motstånd.

Mia är född och uppvuxen i Los Angeles, men har starka rötter i Sverige. De senaste åren har Mia studerat och tävlat för University of Oregon, där hon tränat tillsammans med bland andra systrarna Julia och Wilma Nielsen.

Nu är hon i Sverige där hon i lördags tävlade i det rödvita Hälle-linnet på Folksam Grand Prix i Göteborg. Till helgen väntar SM i Karlstad, där hon är en av favoriterna på både 800 och 1500 meter.

Du tävlade tidigare för USA – vad fick dig att byta och representera Sverige istället?

– Jag visste faktiskt inte att jag hade möjlighet att tävla för Sverige i början. Jag tävlade för USA på U20-VM eftersom jag inte visste att jag kunde ha dubbelt medborgarskap – men så berättade en av mina tränare att jag kunde tävla för Sverige eftersom min mamma är svensk. När jag väl fick reda på det började jag fundera mer och mer på idén.

– Min familj har alltid hållit fast vid våra svenska traditioner. Vi har varit i Sverige flera gånger och har starka band dit. Jag känner verkligen en stolthet över min svenska sida – majoriteten av min släkt är svensk. Dessutom finns det otroligt många bra tävlingar och möjligheter i Europa. Så till slut kände jag att det här var rätt val och tog steget.

Hur såg processen ut när du bytte landslag?

– Det var inte särskilt komplicerat. Jag behövde skaffa ett svenskt pass, vilket tog lite tid, men annars var det ganska enkelt. Min pappa tog kontakt med det svenska förbundet och berättade att jag ville tävla för Sverige – och de tog emot mig med öppna armar.

– Jag behövde bara bli svensk medborgare officiellt, hitta en klubb här och börja undersöka vilka tävlingar jag kunde vara med i.

Vad har du för personlig koppling till Sverige?

– Den kommer mest från min mammas sida. Hennes föräldrar – min mormor och morfar – bodde i Stockholm och flyttade till USA när mamma var tre år gammal. Sedan dess har vi alltid hållit fast vid den svenska kulturen. Mamma älskar att inreda huset i skandinavisk stil, vi äter mycket svensk mat och firar svenska högtider. Vi har också hälsat på släktingar i Sverige flera gånger.

– Det finns faktiskt lite svenskt på pappas sida också – hans mamma är svensk-finsk. Så det har alltid varit en stor del av vår familj.

– Min mamma pratar flytande svenska, även om hon mest använder det med sina föräldrar. Jag minns att det var lite irriterande som barn när de ville ha ”vuxensamtal” och gick över till svenska så jag inte skulle förstå. Nu tycker jag det är ganska kul – hon har pratat svenska under den här resan också och jag har märkt att hon fortfarande har det!

Hur har folk i USA och Sverige reagerat på att du bytt landslag?

– Folk i USA tyckte det var ett spännande beslut. Många såg det som en möjlighet att delta i fler internationella tävlingar och tyckte att det kunde öppna dörrar för mig. Jag har fått mycket stöd – särskilt från min mammas sida av familjen. Mina morföräldrar är till exempel på plats här för att se mig tävla i Sverige, vilket också gav dem en anledning att komma hit och hälsa på.

– Det svenska laget har varit otroligt välkomnande. Jag var lite nervös i början – jag är inte född här och pratar inte språket än – men alla har varit så snälla. Tränarna har varit väldigt hjälpsamma och jag har verkligen känt mig som en del av laget. Jag hoppas kunna lära mig språket bättre och knyta ännu starkare band till landet.

Vad har du märkt för skillnader mellan att vara friidrottare i USA och i Sverige?

– Det är en lite annorlunda kultur. I det svenska landslaget märkte jag att man satsar mycket på lagkänslan – vi åt tillsammans, umgicks mer som ett team. I USA är det lite mer ”kom in, gör jobbet, gå hem”. Båda systemen funkar och leder till bra prestationer, men jag tyckte verkligen om den starka lagandan under U23-EM.

Känner du något annorlunda nu när du tävlar för Sverige?

– Jag känner mig mer motiverad än någonsin. I USA är konkurrensen väldigt hård och det gäller att prestera på topp varje gång. Här i Sverige känns målen mer nåbara, vilket gör att jag kan fokusera ännu mer på att utvecklas och njuta av tävlandet.

– Sen så är jag ju ny här. Jag vill göra bra ifrån mig och visa att jag förtjänar platsen. Men jag är väldigt tacksam att få vara i en position där jag får tänka på saker som finalplatser – det är ett privilegium.

Vad har du för mål nu, både på kort och lång sikt?

– I år är målet att kvala in till VM i Tokyo. Jag är ganska nära nu, det gäller bara att avsluta säsongen starkt. Jag kommer från en lång NCAA-säsong – min sista – men jag har tränat för det här och känner mig redo.

– På längre sikt satsar jag på att vara med i varje EM och VM som kommer, och målet är att ta en plats i OS 2028. Jag tror verkligen att jag har en chans att klara det.

– Min familj i Los Angeles driver dessutom en ideell organisation som heter The Dream Center, som bland annat erbjuder gratis rehabilitering för hemlösa och människor med beroendeproblematik. På sikt skulle jag vilja använda min löpning för att samla in pengar till dem – särskilt i samband med OS i Los Angeles 2028. Det skulle betyda mycket.

Du kommer inte att kunna vara med på Finnkampen i år – men vad har du hört om tävlingen?

– Jag har definitivt planer på att vara med i Finnkampen i framtiden, det verkar vara en riktigt rolig tävling. Jag har hört att det är en klassisk landskamp mellan Sverige och Finland – och det är lite kul, för både min farmor och mormor är födda i Finland medan min morfar är från Sverige. Så i vår familj skulle det verkligen bli en rolig tävling att följa!

Läs mer om Finnkampens 100-årsjubileum här.

Läs allt om helgens SM-tävlingar i Karlstad och Kil här.