Sliten Almgren i en klass för sig: "Kändes rätt okej"

Andreas Almgren körde ett träningspass och försvarade lekande lätt sitt SM-guld på 10000 meter. "Det kändes rätt okej, trots att jag har tunga ben nu. Så det är väl något jag kan ta med mig", säger VM-trean från Tokyo som är mycket tillfreds med var han befinner sig inför EM i Birmingham som startar den 10 augusti.

Andreas Almgren gjorde under fredagen sin första tävling sedan Prefontaine Classic i Eugene i början av juli och världslöparen från Tureberg hade inga problem att försvara sitt SM-guld på 10000 meter.

Spårvägens Archibald Casteel anförde fältet under de första fem kilometerna som avverkades på 15:11. Därefter valde Andreas Almgren att skruva upp farten rejält och ganska snart var det sololöpning som gällde för 31-åringen som till slut hade varvat alla konkurrenter utom silver- och bronsmedaljören.

Almgrens segertid skrevs till 28:49.73 och bakom den suveräne segraren stod silvermatchen mellan Spårvägens Oliver Löfqvist och Hässelbys Yohannes Kiflay. Den förstnämnde avgjorde med en kraftfull spurt och grejade silvret med tiden 29:42.65 medan bronsmedaljör Kiflay noterades för 29:45.54.

Almgren berättade efter loppet att träningen inför EM i Birmingham går helt enligt plan och att han just nu ligger i en mycket tuff träningsperiod.

– Benen är inte så pigga nu så jag tog det här som ett träningspass. Jag hade egentligen tänkt vänta tills det var 2 km kvar innan jag tryckte på, men sedan verkade Archie inte så sugen på att ligga kvar där framme. Då tänkte jag att "jag väl kan hjälpa till lite". Sedan tog det ett varv ungefär så var jag ensam. Då var det bara att köra på, säger Almgren som fortsätter:

– Jag vet att jag är väldigt bra tränad nu, även om jag är ganska sliten av mycket och hård träning. Det var skönt att jag kunde ligga på lite normal fart där på slutet och att det kändes rätt okej, trots att jag har tunga ben nu. Så det är väl något jag kan ta med mig.

Henriksson försvarade guldet

På kvinnliga 10000 meter var hela fältet samlat under de första kilometerna och i täten klöv Hässelbys Julia Rosén vinden, närmast följd av regerande mästarinnan Evelina Henriksson, IFK Umeå, som nu är tillbaka efter en period med skador.

Efter cirka kvarten gick Evelina Henriksson plötsligt upp i täten och skruvade upp tempot och fick snart en liten lucka till Julia Rosén och Alva Malmsten Nilsson, Upsala IF, som försökte men inte orkade gå med.

Avståndet mellan Henriksson och de jagande växte successivt och såg strax betryggande ut. Guldet kändes ganska tidigt klart, medan kampen om silver och brons blev spännande och kom att stå mellan fyra löpare då Julia Rosén och Alva Malmsten Nilsson snart fick sällskap av Hälles Emy Thorén och Spårvägens Smilla Szalkai.

Evelina Henriksson sprang i mål som överlägsen segrare på 34:29.28.

– Det här var första loppet efter ett längre uppehåll. Jag hade tänkt springa kontrollerat första fem kilometerna och sedan, beroende på hur det kändes, trycka på lite. Jättekul! säger Henriksson.

Silvret gick till slut till Alva Malmsten Nilsson som gjorde ett fint ryck på näst sista varvet och noterades för nya personbästat 34:40.82. Personbästa blev det även för loppets trea Smilla Szalkai som bronsspurtade på upploppet och sprang på 34:42.74.

Leo Magnusson starkast på sista varvet

På männens 3000 meter hinder fanns två stora guldkandidater på startlinjen: Djurgårdenlöparna Vidar Johansson och Leo Magnusson, och det var just den duon som tog kommandot från start.

Den regerande mästaren Vidar Johansson tog inledningsvis täten, närmast följd av Leo Magnusson och under de första varven hade de även sällskap av IFK Moras Albin Gezelius.

När den första kilometern passerades efter 2:52 var dock de båda djurgårdarna ensamma, nu med Leo längst fram. Tätduon växeldrog och 2 kilometer passerades efter 5:45 och en tydlig trea, en bra bit efter ledarduon, var nu Turebergs Abel Yemane.

Med 400 meter kvar höjde Leo farten, Vidar följde med och försökte passera precis före den sista kurvan. Leo svarade dock och höll sedan undan distansen ut.

– Vi tänkte att när vi ändå har lite bättre kapacitet än övriga fältet och tränar så mycket ihop så känns det mest rättvist att båda tar en del av dragjobbet och gör upp om det på sista varvet, så är det inga sura miner på träningarna framöver, säger Leo Magnusson, som tidigare i år blev svensk mästare även på 10 km.

– Det känns kul att vinna, men jag tror att både jag och Vidar är lite missnöjda med hindersäsongen än så länge. Vi har sprungit på stabila tider runt 8:21–8:23 men det har inte riktigt släppt. Men okej i alla fall att avslutningen satt i dag. Det bör ha varit en okej tid sista 400.

Leo Magnussons segertid skrevs till 8:31.40. Vidar Johansson noterades för 8:33.90 och Abel Yemane blev bronsmedaljör när han passerade mållinjen efter 8:58.37.

Överlägsen seger för Lillemo

På kvinnliga 3000 meter hinder var den tydliga förhandsfavoriten Täbys Emilia Lillemo, som dock har haft stora skadebekymmer och eventuellt kunde utmanas av Högbys Julia Samuelsson.

Som väntat tog Lillemo täten från start och efter ett varv var det bara Samuelsson som kunde följa med i tempot.

Duon följdes länge åt, men efter cirka fem minuters löpning började Julia få svårt att hänga med och strax därefter fick Högbylöparen släppa kontakten. När Lillemo passerade 2 kilometer efter 6:27 hade hon en tydlig lucka till Samuelsson.

Emilia segrade till slut på nya årsbästat 9:46.23, Julia blev silvermedaljör på 10:02.11 och bronset gick till Hälles Majken Söderlund Larsson som sprang på 10:05.84.

– Jätteskönt! Jag har typ aldrig tidigare varit så nervös som jag var innan det här loppet. Det har ju att göra med min skadebakgrund och att jag vet att jag inte är lika jämn som tidigare. I dag handlade det främst om att ta guldet, sedan hade jag hoppats att kunna springa lite snabbare, men det är tufft att göra det ensam och i den här vinden, säger Emilia Lillemo.

Här hittas alla resultat på SM i Uppsala.