Internationella kvinnodagen – fem kvinnor som var först

Att arbeta för jämställdhet och jämlikhet på alla nivåer är sedan länge en självklarhet i Svensk Friidrott. Men det har inte alltid varit så. Idag på den internationella kvinnodagen den 8 mars uppmärksammar vi fem kvinnliga pionjärer som verkligen gjort avtryck i vår sport – Ruth Svedberg, Inga Gentzel, Ann-Britt Leyman, Monica Säker och Sara Wedlund.

Ruth Svedberg – första kvinnliga OS-medaljören

Ruth föddes i Malmberget i Gällivare som fjärde barnet av sex och när hon var nio år 1912 flyttade familjen till stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Kula och framför allt diskus blev hennes bästa grenar och 1926 representerade hon Sverige i de andra internationella kvinnliga idrottsspelen som arrangerades på Slottsskogsvallen i Göteborg där hon slutade fyra i diskus.

Spelen blev genombrottet för kvinnlig friidrott i Sverige och på OS i Amsterdam 1928 tilläts för första gången kvinnor vara med. Fem grenar stod på programmet – 100 m, 800 m, höjd, diskus och 4x100 m – och Sverige hade flera kvalificerade men Olympiska kommittén vägrade bekosta resan. Privata insamlingar resulterade dock i 7000 kr så att sex tjejer kunde åka till Amsterdam. Facit blev två medaljer. Den 31 juli tog Ruth brons i diskus med 35.92 och blev Sveriges första kvinnliga OS-medaljör i friidrott. Två dagar senare tog Inga Gentzel brons på 800 m.

Ruth blev året efter svensk mästare för första gången och antalet individuella guld kom till slut att stanna på 21. Bara två kvinnor har fler – långdistansaren Isabellah Andersson (32) och kastaren Anna Söderberg (22). Sin sista SM-titel tog Ruth i diskus i Borås 1949 då hon 46 år gammal satte sitt slutliga personliga rekord med 38.98.

Civilt var hon sjukgymnast och lade vid sidan av sin egen idrottskarriär ner ett enormt arbete i sin förening Kvinnliga IK Sport i Göteborg och som Svenska Idrottsförbundets resande kvinnliga instruktör åren 1939–1945.

Ruth Svedberg var en av våra första kvinnliga friidrottsstjärnor och är en av våra allra största idrottskvinnor genom tiderna. Hon bodde i Göteborg i stort sett hela livet och gick bort 99 år gammal 2002.

Inga Gentzel – första världsrekordet

Inga var första svenska kvinna att sätta världsrekord i friidrott då hon på Stockholms Stadion den 16 juni 1928 sprang 800 m på 2:20.4. Sex veckor senare tog hon OS-brons på 800 m i Amsterdam som var Sveriges första kvinnliga OS-medalj i löpning.

Inga växte upp i Stockholm och var 18 år när hon 1926 övertalades att vara med i ett lopp på Tranebergs IP som tände gnistan. Hon gick med i Djurgårdens IF som två år tidigare startat en damsektion och senare samma sommar slutade hon tvåa på 1000 m i de internationella kvinnliga idrottsspelen i Göteborg. Deltagarna tävlade i vida byxor och blus med skärp, något helt annat än i dagens friidrott.

I OS-finalen i Amsterdam ledde hon halvvägs på 64.2 men passerades på andra varvet av Tysklands Karoline Radke och Japans Kinue Hitomi. Men brons blev det på 2:17.8 – eller kanske snarare 2:18.8 som många menade, det var officiell tidtagning endast på vinnaren så tiderna för övriga är uppskattade. Någon medalj fick inte Inga i Amsterdam, den delades istället ut i samband med SM på Stockholms Stadion tre veckor senare, men den saknade band så hon fick den i handen. Inga tog fem SM-guld och avslutade löparkarriären 1931.

Hon växte upp i en musikalisk familj där pappan gick bort när hon var sex år. Inga blev efter löparkarriären känd som den sjungande idrottsstjärnan och sjöng vid flera tillfällen folkvisor i radio med den jazziga doakören Trio Rita.

Inga Gentzel arbetade som pianolärare i Nyköping dit familjen senare flyttade och där gick hon bort 1991, 82 år gammal.

Ann-Britt Leyman – OS-medaljör i längd

Ann-Britt föddes i Stenungsund 1922 i en syskonskara bestående av tre bröder och tre systrar och tävlade hela karriären för Kvinnliga IK Sport i Göteborg. 1941 vann hon sitt första av totalt 15 individuella SM-guld i sprint men hon blev faktiskt aldrig svensk mästare i den gren där hon kom att nå sin största framgång.

På EM i Oslo 1946 var Ann-Britt fyra på 100 m, sexa på 200 m och ankare i 4x100 m-laget som slutade femma. Inför OS i London 1948 specialtränade hon längd och efter att med 5.58 ha överträffat det svenska rekordet kvalificerade hon sig till OS. Där hoppade hon 5.57 och tog brons efter en serie där alla fem godkända hoppen var samlade inom 18 centimeter.

OS-medaljen var Sveriges första för kvinnor i en hoppgren och tredje totalt i kvinnlig friidrott. En månad efter OS gifte hon sig med Åke Olsson, bytte efternamn och gjorde 1949 sitt sista SM. Året efter blev hon mamma och därmed var idrottskarriären slut.

Ann-Britt Olsson gick bort 2013, 80 år gammal.

Monica Säker – pionjär i kvinnlig parafriidrott

Monica föddes 1956 i Tanzania i en familj som var missionärer. 16 år gammal råkade hon ut för en bilolycka i Sverige och blev förlamad från midjan och ner. Rullstolsburen utvecklades hon till en av Sveriges främsta rullstolsåkare genom tiderna och tog i brittiska Stoke Mandeville 1984 Sveriges första kvinnliga guld i Paralympics.

Det var en fantastisk vistelse för Monica i den brittiska orten 11 mil nordväst om London som resulterade i sex guld – 100 m, 200 m, 400 m, 800 m, 1500 m och 100 m för blandade klasser.
Åren 1986–1990 födde hon två barn och gjorde i Barcelona 1992 sitt andra Paralympics med silver på 100, 200 och 1500 m samt brons på 400 m som facit.

2017 gav hon ut boken i ”Jesu namn, upp och gå” som beskriver hennes livsresa som tog henne runt världen när hon tävlade i allt från 100 meter till maraton.

Sara Wedlund – tog svensk löpning till en ny nivå

Sara, född 1975 i Vällingby nordväst om Stockholm, tävlade för Hässelby SK i långdistanslöpning och vann 1990 USM på 3000 m. Därefter var hon bort några år på grund av anorexi.

1995 gjorde hon som 19-åring en uppmärksammad comeback med ett överlägset JSM-guld i terräng på våren och sedan två svenska rekord på 5000 m inom lika många veckor i juni-juli. Det sistnämnda på DN Galan på Stockholms Stadion där hon till publikens jubel slutade trea på 15:10.26.
Det kvalificerade henne till VM i Göteborg där hon tog sig till final och på nytt satte svenskt rekord (15:08.36) vilket räckte till nionde plats.

På terräng-EM i brittiska Alnwick i december tog hon sedan silver vilket var den första svenska kvinnliga mästerskapsmedaljen i löpning utanför arena. Det följdes av silver på 3000 m i inomhus-EM i Stockholm 1996, en elfteplats på 5000 m i Atlanta-OS 1996 och en ny andraplats i terräng-EM som blev till guld sedan vinnaren diskvalificerats för doping.

Sara Wedlund vann fyra individuella SM-guld, satte fem svenska rekord och är en av Sveriges främsta kvinnliga långdistanslöpare genom tiderna. Skador gjorde att sista loppet genomfördes 1998.

Hon gick bort 2021 – 45 år gammal.  

/Jonas Hedman

2023: Vi uppmärksammar 8 mars

2022: En vecka för jämställdhet

2021: Internationella kvinnodagen: Fem betydelsefulla kvinnor inom idrotten